2011-12-06

Har inget tålamod med min 5-åring, skadar jag henne?

Jag sitter just nu och gråter efter ännu en jobbig morgon med min dotter. Efter att ha gjort ett antal försök med att i lugn och ro låta henne vakna till, hjälpa henne på traven, lyssna, motivera, "böna och be" att hon ska göra sina morgonbesyr utan framgång tvingar jag på henne kläder, försöker få i henne frukost (går inte eftersom det inte går att tvinga henne), blir tokigt arg (skriker och går därifrån i vrede) och tvingar henne sedan att borsta tänderna. Det slutar med att vi skiljs åt osams.

Hon blir ledsen, så klart och jag beter mig otroligt dåligt men kan inte hantera denna negativa spiral (känns som om vi har gjort allt som tipsas om, ex. att förbereda sig på kvällen innan, ta fram kläder, hon får välja mellan två alternativ, hon bestämmer på affären vad hon vill ha till frukost osv osv) Jag är så rädd att jag ger henne men för livet och mår så dåligt. Men jag vet inte vad jag ska göra längre. Min man försöker på sitt sätt och vi försöker tillsammans men utan framgång.

Hennes storebror börjar agera medlare vilket gör situationen ännu mer oroande. Jag vet att det enkla svaret är att jag ska agera moget och vuxet men jag känner mig helt villrådig då jag varje kväll/morgon säger till mig själv att "den här morgonen ska jag göra bra". Hon fyller 6 år om 3 månader och vi är i en negativ spiral som har pågått under en väldigt lång tid. Så vitt jag kan minnas har vi alltid bråkat om kläder, kliva upp, hålla tider, ja allt som har med måsten att göra.


Ingrid Gråberg svarar:

Det låter som att ni har en envis och viljestark dotter, som också är morgontrött, vilket gör morgnarna extra jobbiga. Du skriver att ni har försökt använda er av alla tips ni fått och det verkar som att ni har gjort vad ni kunnat för att minska antalet konflikter, utan att det gett något resultat.

Nu vet ju inte jag hur det sett ut för er, men ett vanligt fel som de flesta av oss ofta gör är att vi växlar mellan olika metoder/förhållningssätt. Kanske är man lugn och vänlig i början och anpassar sig efter vad barnet vill (låter barnet välja vad hon ska ha på sig, i vilken ordning saker ska göras och så vidare). Efter ett tag inser man att tiden är knapp om man vill komma i tid till jobbet och tålamodet börjar tryta. Först kanske man vädjar och lockar med belöningar för att sedan bli riktigt arg, hota och tvinga sitt barn.

Det är mänskligt att vara inkonsekvent och många gånger är det inget större problem. Men riktigt envisa och egensinniga barn ställer höga krav på sina föräldrar. Då krävs det en ängels tålamod som gör att man kan vara så gott som 100 % konsekvent och agera lugnt och bestämt under lång tid. Det vill säga man måste vara minst lika envis som sitt barn. Det gäller att hitta bra strategier och sedan hålla sig till dem.

Hur ska man då veta vad som är bra strategier? Generellt när man vill förändra beteenden är det bäst att jobba med positiv förstärkning i så stor utsträckning som möjligt. Mycket förenklat kan man säga att det handlar om att fokusera på det beteende man vill ser mer av och ignorera det icke önskvärda beteendet.

Vill man jobba med positiv förstärkning på ett strukturerat sätt så kan man använda ett motivations-/belöningssystem. Principen är enkel, men det finns många fallgropar, varför det kan vara klokt att ta hjälp av någon som är utbildad i kognitiv beteendeterapi om man vill utforma ett bra belöningssystem. Dåligt konstruerade och fel använda belöningssystem riskerar att få helt andra effekter än de man tänkt sig.

Utan att veta mer om hur era morgnar ser ut så är det svårt att ge några detaljerade råd, men jag tycker definitivt att du ska sluta med att ”böna och be” din dotter att göra saker. Fasta morgonrutiner brukar underlätta och mitt tips till er är att försöka se till att ingen rutin/inget moment drar ut på tiden. Ge två alternativ, hoppa över vädjandefasen och gå direkt till handling. Exempelvis: vill du klä på dig själv eller vill du att jag klär på dig? Inget händer. Klä på – lugnt och bestämt, utan att bli arg.

Klä på barn mot deras vilja kan vara vanskligt om de kämpar emot, men brukar vara fullt möjligt i den här åldern. Tvinga någon att äta frukost kan man dock inte göra. Här kanske ni ska fundera över någon annan praktisk lösning, såsom att äta frukost på förskolan eller fritids.

Det är väldigt lätt för mig, eller någon annan, att uppmana dig att vara lugn och bestämd i alla situationer, medan det är betydligt svårare för dig att leva upp till detta viktiga råd. Eftersom du upplever att ni befunnit er i en negativ spiral under längre tid, så kanske det är dags att söka hjälp. I en del kommuner erbjuder man olika former av föräldrautbildningar och föräldrastöd gratis. Har ni möjlighet att anlita en privatpraktiserande psykolog så finner du kontaktuppgifter här på Psykologiguiden.

Slutligen undrar jag hur er dotter fungerar tillsammans med andra vuxna, exempelvis i förskolan. Har man även där upplevt att det varit svårt att få er dotter att göra saker som hon själv inte vill? I så fall bör ni prata igenom saken med personalen och ta reda på vad de tänker om saken.

Vänlig hälsning,