2013-02-13

Min sons pappa ska flytta till England

Min sons pappa som är från England ska nu flytta tillbaka dit efter att ha bott med oss i 10 månader. Min son och han är extremt tighta och har många rutiner tillsammans.

Min son är 18 månader så förstår nu när pappa går och ropar ofta på oss och letar efter en om man inte är hemma.

Hur ska man göra det här på lättaste sätt när pappan flyttat? Min son kommer bli jätteledsen när pappa inte är där och han springer och letar efter honom.

Och hur ska man göra sen, känner mig inte lugn med att skicka min son till england där han knappt vart och inte känner igen något. I sånt fall får pappan komma hit. Vad är det bästa att säga till min son, att pappa inte bor i det här landet längre för att?....


Jenny Klefbom svarar:

Det du beskriver låter onekligen som att det nästan oundvikligen kommer att leda till sorg och saknad hos er gemensamma son. Du skriver inte något om anledningen till pappans flytt, men jag förmodar att någonting oväntat dessutom har hänt i och med att flytten kommer så plötsligt.

Hade man haft möjlighet att planera det hela med lite längre framförhållning så hade det till exempel kunnat vara en bra idé att pappan inledningsvis flyttade ifrån er här i Sverige, men fortsatte att ha tät, men utglesande, kontakt med sin son. Vad jag tänker mig är en kontakt som fungerar lite som en inskolning, fast i motsatt riktning: En slags ”utskolning” av pappa.

Nu är det inte så, och din son kommer med största sannolikhet att reagera starkt känslomässigt på denna separation. Du undrar hur du ska hantera detta, och det första jag vill säga i den frågan är att det är bra om du är beredd på att han kommer att reagera, och att du då har en accepterande hållning inför hans känsloreaktioner, vilka de än blir.

Din roll ska alltså inte vara att försöka minimera eller hindra känslor, om det så handlar om gråt, irritabilitet, ilska – mot dig eller mot pappa. Ta i stället bara emot känslorna, och hjälp honom att hantera dem och sätta ord på dem. Du kan tänka på hur du skulle göra om din son i stället drabbats av en närståendes dödsfall, för det här kommer att innebära just en sorg för honom.

Du undrar också över vad som är det bästa att säga till din son. I min värld så finns det inte något alternativ till att säga sanningen – oavsett vilken ålder det är på den du talar med. Däremot är det förstås en stor skillnad i hur mycket man säger, och i vilka ordalag, beroende på barnets ålder.

Eftersom du inte skriver varför pappan flyttar så kan jag ju bara gissa, men om det handlar om att er relation brådstörtat har tagit slut så får du berätta det, men i termer som en ett och ett halvt-åring kan förstå, exempelvis att ”mamma och pappa har bestämt att vi inte ska bo tillsammans” och att ”pappa bor jättelångt borta och det är därför han inte kan hälsa på”.

När du talar med din son så är det också bra om du hela tiden har i bakhuvudet vad i detta som är viktigt för honom. Kanske att er vuxna relation faktiskt är ganska underordnad för honom, och att du i stället ska lägga fokus på hur hans och pappas umgänge kommer att se ut i framtiden, till exempel. Allra bäst är förstås också om även pappa berättar om sina planer för pojken innan han flyttar.

Vad gäller framtida umgänge vill jag till en början med rekommendera er att far och son har tät kontakt via telefon eller skype så här inledningsvis.

När det sen gäller hur umgänget ska ordnas så är det en sak för er föräldrar att komma överens om. Det är mig veterligen inte möjligt för en 1-2 åring att själv åka till England, så ska han åka och hälsa på pappa så krävs det väl att han antingen blir hämtad, eller att du eller någon annan närstående följer med? Däremot behöver du inte oroa dig för att miljöbytet är ett stort problem för ett så pass litet barn. Det han kommer att bry sig om är att få vara med pappa. Att han passerat flera nationsgränser för att göra detta är inte något han kommer att vare sig förstå eller bry sig om. Inte heller behöver du väl oroa dig för att England skulle vara ett farligare land än Sverige att vistas i för ett litet barn?

Bäst för er son är förstås att få träffa sin pappa så ofta det finns möjlighet till, så jag tycker att ni båda ska försöka samarbeta så mycket som möjligt för att möjliggöra detta.

Vänlig hälsning,