2013-06-10

Min 6-åring tvingas börja sexårs i en annan skola

Min dotter ska börja sexårs till hösten men har inte fått plats i den skola som vi har sökt och som alla hennes dagiskompisar börjar på. Hennes storebror går också i den skolan men hon har ensam fått plats i en skola som är jättelångt hemifrån utan en enda kompis.

Hur tror ni att detta påverkar mitt barn psykiskt och hur ska jag förklara för henne? Hjälp.... jag är i krig med rektor och kommunen men kommer ingenvart, och min dotter vet ingenting och tror att hon ska börja i samma skola som sina kompisar.

Snälla hjälp, jag vill gärna höra från er hur detta kan påverka en 6-åring .


Jenny Klefbom svarar:

Det låter som att både ni, och kommunen ni bor i, har hamnat i en olycklig situation. I de flesta kommuner lägger man stor möda på skolplaceringarna, så att barn ska få så nära som möjligt till skolan, och slippa skiljas från förskolekompisar i onödan. I ert fall har man inte lyckats med någotdera.

Du skriver att du är i krig med rektor och kommunen, och det förstår jag för det låter ju väldigt orättvist det din dotter har drabbats av. Men samtidigt vill jag påpeka att det ofta är svårt att komma fram till konstruktiva lösningar när man befinner sig i krig. I alla fall brukar starka känslor leda till att man har svårt att se möjligheter, och svårt att ta in alla nyanser och aspekter. Så ett inledande råd till dig är att försöka se bortanför den inledande bestörtningen; vad kan detta föra med sig för gott? Finns det några fördelar med den andra skolan?

Att det skulle innebära några psykiska men för ditt barn att börja på en annan skola än sin bror och sina dagiskompisar är inte så troligt, om det inte är så att hon har svårigheter av något slag. Det är ju många barn som söker sig till andra skolor på helt frivilliga grunder. Vad som däremot brukar vara helt avgörande för hur skolstarten blir är framförallt omgivningens inställning, och även hur väl förberedd man är. Och där kan jag se en risk i om du som förälder låter ditt barn ana något av den oro och vrede som du själv känner.

Det finns alltså mycket att vinna på att försöka att ha två parallella spår den närmaste tiden. Upplever du att kommunen har bestämt sig, så måste du börja förbereda din dotter på vart hon ska till hösten. Och detta måste du göra med entusiasm och glädje. Även om det har blivit så här tokigt så har ju hon rätt att få känna samma förväntan och glädje inför sin skolstart som alla andra barn får.

Sen är det ingenting som hindrar att du samtidigt fortsätter din kamp för en plats i broderns skola åt även din dotter. Kanske kommer det till exempel att frigöras platser inför första klass.

Vänlig hälsning,