2010-08-30

Svårt att prata med andra människor

Jag är en kille på snart 21 år och har under så lång tid jag kan minnas varit väldigt skygg mot andra människor. Jag har aldrig känt mig mogen för att ta steget att börja prata med andra människor om vardagliga ting. Jag känner mig väldigt osäker på hur man för ett vanligt samtal och vad en annan verkligen vill höra.

Jag har alltid betraktats som en tyst människa, fast innerst inne vill jag inte vara det. Det är som en spärr som gör sig påmind varje gång jag kommer i ett socialt sammanhang. Jag märker ofta andras upprymdhet och välbehag relativt mig själv och hur svårt det är att prata lika lyckosamt om vardagen som de gör.

På sista tiden har jag dessutom märk hur mitt språk har försämrats, jag måste ibland tänka väldigt länge innan jag kommer på ord som för andra rullar ut på löpande band. Jag märker hur kurskamrater tittar konstigt på mig och försöker få mig att prata mer, men på något sätt känner jag mig så omogen.

Jag känner mig så liten i ålder, en femåring skulle kunna formulera sig muntligt bättre än jag. Jag skulle därför vilja ta avancerade språkkurser men allt har gått i en ond spiral och jag är mycket osäker på min fortsatta väg. Jag har mina egna idéer om varför det kan ha blivit så här, men samtidigt vet jag inte vad jag ska göra med dem för att bryta mina tysta vanor.

Är det möjligt att ett miljöombyte kan förändra min situation? Finns det något jag kan göra på egen hand för att känna mig mer bekväm på det språkliga planet? Jag känner mig instängd.


Ingrid Gråberg svarar:

Du nämner att du har kurskamrater, vilket innebär att du i alla fall inte isolerar dig helt. Jag antar att du går någon utbildning eller kurs och där träffar människor regelbundet – även om du inte pratar så mycket med dem.

Men hur ser ditt liv i övrigt ut? Umgås du med någon vän eller släkting på fritiden? Håller du kontakten med någon per telefon? Är det bara samtal om vardagliga saker som du har svårt för? Går det lättare att prata om ett visst ämne eller intresseområde? Du har själv dina aningar om varför du blivit så tystlåten. Det är svårt för mig att gissa vad det kan handla om i just ditt fall, men jag vill ändå nämna några vanliga bakomliggande orsaker till att man är tystlåten och känner sig obekväm i sociala situationer.

Upp emot 15 % av befolkningen har social fobi, det vill säga man upplever ett starkt obehag i sociala situationer och är rädd för att göra bort sig/rädd för hur andra ska uppfatta det man gör och säger. Ibland spelar ärftliga faktorer en stor roll och ibland kan man tydligt se hur tidigare erfarenheter påverkat, exempelvis om man blivit utsatt för mobbning, blivit öppet hånad och trakasserad.

För personer med drag av social fobi är det främst rädslan för vad andra ska tycka och tänka som gör att man blir osäker på vad man ska säga. Sedan finns det människor som faktiskt inte vet vad de förväntas säga i en given situation, på grund av att de har svårt att läsa av andra människor och svårt att sätta sig in i hur andra tänker och känner.

Vad än orsaken till din tystnad må vara, så verkar du ha fastnat i en ond spiral som du har svårt att bryta på egen hand. Därför tycker jag definitivt att du ska söka hjälp.

Hör efter om de har en psykolog knuten till din vårdcentral eller ta kontakt med en privatpraktiserande psykolog. Eller ring närmaste psykiatriska öppenvårdsmottagning och hör om de kan ta emot dig, alternativt tala om vart du kan vända dig. Det du kan göra på egen hand är att ta alla tillfällen i akt att träna på att prata. Börja med personer du känner dig någorlunda bekväm tillsammans med och prata om saker du känner till. Tänk i förväg ut saker du kan fråga om, eller kommentera, när du ska träffa dina kurskamrater - och öva genom att prata högt för dig själv.

Att byta miljö kan ibland hjälpa, men det beror helt på vad som ligger bakom din tystnad. Och eftersom dina problem varat länge, så kan det nog krävas mer än ett miljöombyte för att bryta mönstret.

Med tanke på att du har lätt för att uttrycka dig i skrift kanske kommunikation via mail och chat kan vara ett bra sätt för dig att inleda nya bekantskaper.

Med vänlig hälsning,