2013-12-05

Min man är känslomässigt otrogen

Jag har precis fått veta att min man har känslor för en arbetskamrat. Det är det värsta som kan hända enligt mig. Värre än fysisk.

Han har känt så här i några månader men försökt att förtränga det under tex semestern. Det gick bra tills han kom tillbaka till jobbet då kände han hur starka känslorna var sa han. Jag fick en chock när han berättade detta. Vi har det jättebra, gifta, 2 små barn och varit tillsammans i 15 år. Det som inte fungerat så bra mellan oss är sexet. Det är något vi måste reda ut tycker jag och skulle gjort för länge sedan.

Han säger att han vill prata med den här tjejen, se vad det är, han känner inte henne men känslorna i han mage har blivit så starka. Han säger att han har starka känslor för mig med men på olika sätt.

Jag undrar hur jag ska förhålla mig till detta? Är såklart väldigt sårad och vill ju inte känna mig som ett andrahandsval. Men eftersom han har känslor för mig tycker jag det är ett enkelt val. Vi behöver få hjälp i terapi att få sexet att funka men han måste ju vilja.

Det går inte att jämföra en förälskelse med ett förhållande efter 15 år.

Är det 30-årskris? Han säger att han dras till henne hela tiden och vill vara med henne. Ska han följa sin magkänsla eller lite hjärna och förnuft också? Ska jag tillåta att han åker och pratar med henne eller blir det för tufft att någonsin hitta tillbaka till varandra då?

Tacksam för svar!


Anna Bennich Karlstedt svarar:

Det är verkligen en svår och utsatt situation du befinner dig i. Det är ju inte bara själva förälskelsen i en annan kvinna, som är nog så svårt att hantera, utan även maktlösheten och ovissheten. Hur skall detta sluta? Vad kommer att hända med familjen, med relationen, med det man trodde skulle finnas alltid? Jag förstår verkligen din förtvivlan.

Det är dessvärre en relativt vanlig situation du beskriver. Man har levt tillsammans länge, barn har kommit och (naturligtvis) fått en stor plats i relationen, sexet kanske har minskat, vardagen trillar på, fredagsmyset avlöser barnkalas och skjutsning till aktiviteter, jobbet tar tid (på gott och ont).

Även om många inte upplever stora konflikter i relationen eller egentligen kan beskriva några enorma svårigheter så är det inte ovanligt att förälskelser uppstår i någon annan person. Det finns väl flera anledningar till det. Vanliga förklaringar är att man hamnar i någon sorts livskris där man börjar fundera över livet, hur snabbt det går, om man lever det liv som man vill leva osv. Eller att man saknar bekräftelse på vissa plan, t ex att man fortfarande är attraktiv för andra. En annan förklaring är att man efter år av vardagsbestyr önskar lite spänning. Och så träffar man någon som lyckas väcka förälskelsekänslor.

Jag har stor förståelse för att även din man är förvirrad av den här situationen och letar olika sätt att hitta rätt väg att gå. När man är förälskad har man ju inte heller sitt starkaste objektiva, konstruktiva tänkande igång. Vi blir ju faktiskt lite ”dumma” av det, har svårt att se klart på situationen. Av den anledningen kan det vara oklokt att fatta för snabba beslut. Samtidigt som ni befinner er i mycket påfrestande situation som förstås inte kan pågå i evighet.

Din fråga om huruvida du skall tillåta att han ”åker och pratar med henne” funderar jag på. Är tanken att han skall åka till henne, berätta hur han känner och sedan se hur det kommer att kännas? Antagligen underbart om han är förälskad och det är besvarat. Jag tror det är bättre att åka och prata med en parterapeut för er del. Din man behöver hjälp med att analysera konsekvenserna, även de på lång sikt, bortom förälskelse och lite trassligt sexliv. Du behöver hjälp med att hantera den här svåra situationen där du är rädd, sårad och relativt maktlös. Det blir svårt för er att agera logiskt eller konstruktivt eftersom ni båda är så påverkade av starka känsloreaktioner.

Det är svårt att ge tröst i det läge du befinner dig, men jag vill ändå säga att någon gång så är du ute på andra sidan av den här krisen. Hur utgången än blir så kommer det inte alltid att kännas så som det gör nu. Ibland är det skönt att påminna sig om. Hoppas också att du tar hjälp av vänner och/eller familj. Man skall inte underskatta värdet av ett bra stöd ifrån sin omgivning.

Jag önskar er lycka till med att reda ut detta!

Vänlig hälsning,