2014-01-02

Jag står inte ut med min svärmor

Jag har några frågor kring min svärmor och vår relation till henne. Hon har alltid varit väldigt fast vid sin son, min sambo alltså. Hon ringer honom flera gånger per dag och han kan inte svara på grund av sitt jobb. Hon blir då sur och snackar om det på jobbet, med vänner och folk hon knappt känner. Hon har varit svartsjuk på mig länge och försöker stöta bort mig. I alla fall vad jag upplever. Jag får inga presenter då jag fyller år, inte i julklapp heller. Men alla andra får!

Jag känner mig inte välkommen hemma hos dom....Hon lägger upp bilder på facebook, fast vi sagt sedan vår dotter var bebis att vi inte vill ha bilder på henne där. När jag tar det med henne, så ringer hon min sambo och säger att hon blir så ledsen och att hon älskar ju sitt barnbarn. Det är inte de som allt handlar om. Hon får älska sitt barnbarn hur mycket hon vill....

Många gånger försöker hon ta vår dotter som sin egen...Men det är ju vår dotter!

Hon upplever inte sig själv så som jag beskriver henne. Ibland känns det som det är mig det är fel på...men jag orkar inte med henne mer. Vi är mycket mer med mina föräldrar, av just den anledningen att vi inte trivs med min sambos familj. Det får vi höra hela tiden, hon klankar ner på oss hela tiden.

Jag har så svårt att släppa in henne i mitt liv. Jag vill inte att hon ska vara barnvakt eller ha något med oss att göra. Men jag vet att far- och morföräldrar är viktiga för barnen. Vad ska jag göra? Jag vill inte att hon ska träffa vår dotter!


Ingrid Gråberg svarar:

Med reservation för att jag bara har din version av saken så låter det som att din svärmor har svårt att respektera era önskemål. Jag uppfattar det som att det inte bara är du, utan även hennes son, som upplever relationen till svärmor som problematisk. Frågan är om din sambo vågar säga ifrån till sin mamma eller om han låter dig ta hela ansvaret när det gäller den kommunikationen. Och hur har kommunikationen mellan dig och svärmor sett ut?

De flesta tycker att det är svårt och jobbigt att framföra kritik till någon och faktum är att de flesta av oss är rätt så dåliga på det dessutom. Ibland gör man felet att man väntar för länge med att säga ifrån, så att när man väl gör det har man svårt att dölja all den irritation som hunnit lagras. Andra gånger är man otydlig så att budskapet inte går fram. Eller så låter man anklagande, vilket gör att mottagaren lätt går in i försvarsställning, istället för att ta till sig av det som sägs.

Har man förutfattade meningar om varandra från start är det som gjort för missförstånd och feltolkningar. Även det allra tydligaste budskapet kan då gå mottagaren helt förbi.

Människor som man har svårt att komma överens med kan man ofta välja bort att umgås med, men det är svårare med släktingar. Om du väljer bort att träffa din svärmor påverkar det både din sambo och er gemensamma dotter. Ska du förvägra din dotter rätten att ha kontakt med sin farmor och vice versa?

Ibland uppstår det förstås situationer då det inte är försvarbart att fortsätta relationen ens med nära släktingar. I de flesta fall tycker jag ändå att det finns anledning att ta professionell hjälp innan man ger upp hoppet om att få till en acceptabel relation med närstående.

Min rekommendation till dig är att försöka få med dig sambon och hans mor till den kommunala familjerådgivningen eller till en privat familjeterapeut. Där kan ni få hjälp att hitta ett fungerande kommunikationsmönster er emellan och hjälp att komma överens om hur reglerna för umgänget ska se ut.

Vänlig hälsning,