2014-04-25

Vår 4-åriga dotter onanerar

Vår dotter startade vad vi vet med detta i somras på ett hotellrum under vår semester. Hela familjen var där. Så då vi förstod pratade vi med henne om att det gör man bara när man är för sig själv. Men nu lång tid efter verkar det vara mer en regel än undantag.

Hon är en otroligt kärleksfull och tillgiven liten tjej. Med mycket känslor i rullning. Vi har försökt att inte skuldbelägga. Men ändå lite svårt att hantera.

Hon verkar inte göra det hos farmor/ mormor?!

Är detta normalt?

Hon fick sluta motvilligt med napp för ett år sedan men häromdagen fick hon syn på en och ville genast ha den. Har saknat dom så!!! Usch vad man känner sig hemskt då! Är det ett tröstbeteende?


Jenny Klefbom svarar:

Att barn onanerar är mycket vanligt, även om deras sexualitet förstås ser helt annorlunda ut än den vuxna sexualiteten.

Orättvist nog så är min erfarenhet att vuxna har betydligt större tolerans för små pojkars pillande och dragande i snoppen, jämfört med flickors upptäckande av det egna könets intressanta aspekter. Ytterligare ett område alltså, där tjejer har lite mindre frihet än killar, och därför gläder det mig att ni undviker att skuldbelägga er dotter för detta i grunden helt naturliga beteende.

Men – med det sagt menar jag inte att det ska vara okej för små barn att onanera öppet inför andra människor. Det är ett – av många – beteenden som vi vuxna behöver hjälpa barnen att göra till privata angelägenheter. Att sätta gränser är ju nämligen inte alls samma sak som att skuldbelägga.

Du undrar över om din dotters onani är ett tröstbeteende. Det kan det säkert vara på det viset att det kan fylla en lugnande funktion för henne. Kanske har hon kommit att förknippa onanin med att varva ner och få ha det lite mysigt en stund, precis som vi vuxna kan känna att det är svårt att riktigt koppla av om vi inte får en kopp kaffe eller en cigarett om vi har sådana vanor.

Onani förknippas också med andra omständigheter. Det kan vara något som ett barn tar till för att dämpa ångest. I sådana fall har onanin ofta tvångsmässig karaktär, och syftar alltså mer till att undvika obehag och oro än till att skapa mys och avkoppling.

En annan bakomliggande orsak bakom sexuella beteenden hos barn kan vara att de har kommit i kontakt med vuxnas sexualitet, så att de antingen tar efter det de har sett, eller i fall då barnet utsatts för övergrepp, bearbetar sina upplevelser genom att agera ut det de har utsatts för. I sådana fall är det dock vanligt att barnet snarare lever ut sexualiteten mot andra människor, även vuxna, då det ju är detta de har varit utsatta för. Barn i den situationen visar dessutom ofta upp andra symtom på att de inte mår bra.

Nu vill jag inte på något sätt skrämma er, för det vanligaste när barn gör som er dotter är ju just att de håller på och upptäcker sin kropp och alla dess möjligheter.

Hur ska ni då göra för att få stopp på denna offentliga onani? Först och främst har ni redan sagt att detta är något man får göra, men i enrum. För små barn räcker det dock sällan att säga en sak en gång. Tänk på hur många gånger ni har sagt åt er dotter att sitta stilla i vissa sammanhang, eller liknande, så förstår ni att även detta kan komma att bli föremål för en del tjat från er sida.

Kanske att det känns svårare för er att säga ifrån om just detta, men genom att ta upp saken flera gånger kommer den förhoppningsvis att avdramatiseras även för er vuxna.

Kanske kan ni fråga farmor och mormor om de har sagt eller gjort något särskilt och på det viset få tips. Annars återstår bara att vänligt men bestämt tala om för er dotter vad som gäller.

Med yngre barn är det ofta bra att komplettera pratet med att fysiskt visa, exempelvis ”ta med” henne in på sitt rum då hon börjar visa tecken på att ta på sig själv.

Vänlig hälsning,