2015-03-26

Min dotter har blivit dumpad av sin bästis

Min 7-åriga dotter har en bästis sedan de var 1 år och de är väldigt tajta. De hade bestämt att ha kalas ihop, precis som förra året, men nu bestämde hennes mamma att hon skulle ha kalas med de lite coolare tjejerna i klassen istället. För att en möjlighet till det dök upp, trots att de redan bestämt med oss. Hon poängterar att hon vill vara bästis med min dotter fortfarande men hellre ha kalas med dem som är lite coolare.

Vad ska jag råda min dotter? Känns som hennes bästis och hennes mamma försöker både äta och ha kakan - ha tryggheten kvar i min dotter men försöka bli coolare genom att ha rätt umgänge när det passar.

Vad ska jag göra och säga till dottern? Hur bör hon bete sig?

Bästisen hänvisar till sin mamma och säger att båda tycker att hon ska ha kalas med de coola tjejerna (som inte ens är snälla mot henne) istället för hennes bästis, min dotter....hjälp!


Jenny Klefbom svarar:

Att åse hur ens barn behandlas dåligt av kompisar och hamnar utanför är bland det svåraste man kan utsättas för som förälder. Det väcker urinstinkter där man kanske vill läsa lusen av barn och föräldrar, hämnas och kräva att den vänskap och lojalitet ens barn har givit ska återgäldas. Så kan man känna. Men det är inte någon bra idé att agera på dessa känslor. För faktum kvarstår att vänskap inte är något man kan förhandla eller kräva sig till. Den vänskap som är vunnen på det viset är ju inte något värd.

Visst låter det jättetråkigt att din dotters kompis, efter vad det verkar, har gett efter för ”statusjakten” i det sociala livet. Ännu värre låter det att hennes mamma aktivt verkar stödja och uppmuntra detta kortsiktiga och opportuna sociala beteende. Du känner de här personerna, både kompisen och mamman, bättre än vad jag gör som inte känner dem alls. Men ändå skulle jag vilja uppmuntra dig att undersöka om det kan finnas några alternativa förklaringar bakom det som nu sker.

Skulle det till exempel kunna vara så att kompisen eller mamman tycker att era barn visserligen har en fantastisk vänskap, men att det vid 7 års ålder också är viktigt att utvidga sitt umgänge eftersom man blir så sårbar om man alltid är med samma bästis? Eller kan det till och med vara så att det – åtminstone ur kompisens perspektiv- på senare tid har knakat lite i vänskapen mellan henne och er dotter, och att hon är orolig för att själv stå där helt ensam en dag? Eller kan det finnas vänskap mellan föräldrar i bakgrunden, som gör att de skulle bli väldigt glada om även deras barn började leka med varandra? Eller kan det vara så att flickans mamma själv har varit utanför, eller rent av utsatt för mobbning, som barn, och nu är oproportionerligt rädd för att detta ska drabba även hennes egen dotter?

Det jag har räknat upp här är bara en hoper gissningar som är lika goda som några andra gissningar. Min poäng med att skriva ner dem är att du har mycket att vinna på att försöka se saken ur motpartens perspektiv. För med ditt nuvarande perspektiv så hamnar du och din dotter lätt i en ”offerroll”, medan kompisen och hennes mamma blir något av ”illojala svikare” eller något slags sociala klättrare som hoppas vinna i popularitet via de nya kompisarna. Det vill säga djupt osympatiska personer.

Enligt min erfarenhet så är människor sällan väldigt egoistiska och osympatiska, men de kan däremot ofta råka bete sig illa utan att mena det, på grund av olika omständigheter.

Mitt råd till er blir att, i stället för att stånga er blodiga för att allt ska fortsätta vara såsom det har varit, se detta som en chans även för din dotter att skaffa lite nya kompisar och erfarenheter. Se det som en ny frihet och möjlighet i stället för något som går förlorat. Din dotter har ju faktiskt inte förlorat sin kompis. Och jag hoppas att hon ändå kommer att bli bjuden till festen? Hjälp henne att bjuda hem någon ny, så att även hon kan utvidga sitt umgänge. För när det gäller kompisar så finns ju faktiskt möjligheten att både äta och ha kakan kvar.

Vänlig hälsning,