0-1 år

Utvecklingen första levnadsåret är nästan ofattbar. Också du som förälder har lärt dig och utvecklats mycket under det första året. Du har lärt dig handgreppen och har vant dig vid att vara förälder. Du och barnet har skaffat vanor och rutiner och lärt känna varandra.

Barnets utveckling sker i "språng". Han kommer in i perioder då han utvecklas intensivt både fysiskt och psykiskt. Inte mindre än sju utvecklingsperioder kan man räkna med under första året. Inför varje sådan fas är det vanligt att barnet blir lite upp och ner, hon sover och äter sämre, skriker mer, är mer klängig och gnällig. Man kan kalla de här sju sprången för barnets första trotsperioder. Varje förändringsingsperiod avslutas med en lugn fas när barnet är gladare och mer självständigt än tidigare. Barnet vilar och samlar krafter inför nästa språng. De här sprången är mer eller mindre märkbara hos olika barn. Tidpunkterna kan variera något.

När barnet kommer in i en sådan här förändringsperiod blir man som förälder ofta orolig. Man känner inte igen barnet och undrar om något är fel. Har jag skämt bort min bebis? Är hon otrygg? Är det något fel? Har jag gjort något fel? Men att utvecklas och mogna är förstås inte fel. Däremot kan det bli jobbigt att vara förälder under en period om barnet sover och äter dåligt och är allmänt avigt.

Det barnet bäst behöver under de här förändringsperioderna är förstås närhet till föräldrarna men också stimulans. Vi hjälper barnet att mogna och utvecklas genom att prata med bebisen, leka och sjunga, lyssna på musik, blåsa på magen, smeka fötterna. Så småningom genom att titta på bilder och läsa böcker. Under andra halvåret ger vi barnet smakportioner.

Vi hjälper bebisen att utveckla sin känsel genom att låta den pussa på vår hud och leka med vårt hår.

De sju utvecklingsperioderna första året

4 - 5 veckor

Det händer mycket både psykiskt och fysiskt. Barnet kan vara vaket längre stunder och kontakten med omgivningen blir allt större. Barnet andas mer regelbundet och kan fokusera med ögonen och kan gråta med riktiga tårar. Han kräks och rapar mindre ofta.

2 månader

Ler ofta. Upptäcker och tar in omgivningen mer och mer. Kan se skuggor, ljus och mönster. Upptäcker sina fingrar och tår. Många nya intryck som tar tid att vänja sig vid och därför behöver barnet en trygg och välkänd omgivning.

2 1/2 - 3 månader

Syn, hörsel, smak och lukt utvecklas allt mer, barnet kan uppfatta nyanser. Hon kan följa saker med ögonen, förstå varifrån ett ljud kommer och överblicka ett rum. Bebisen kan försöka göra olika ljud själv. Rörelserna blir smidigare.

4 månader

Förstår att saker kan finnas utan att synas. Kan gripa tag i saker, känner med händerna och smakar, biter och luktar, lyssnar. Gör allt fler ljud, försöker kanske säga mamma och pappa. Intensiv fysisk utveckling, en del vänder sig och gör kryprörelser.

6 månader

Lek och bus är favoritnöjen. Barnet kan börja sätta sig själv i relation till andra. Lär sig att han är liten och omvärlden är stor. Det kan kännas skrämmande om pappa och mamma inte är nära - kan de försvinna? Barnet blir blygare och kan ha svårt att somna. Mardrömmar är vanliga. Sitter, med eller utan stöd.

9 månader

Barnet lär sig att förflytta sig. Många kryper, andra ålar eller sitter på baken och hasar sig fram. En viktig milstolpe, nu kan barnet själv nå saker. Förstår mer och mer, kan till exempel ta emot enkla instruktioner och kan förstå ord och känslor. En del säger sina första ord. Är på väg att bli mer självständig. Härligt men också skrämmande. Därför blir barnet mer klängigt, mammigt och pappigt, sover oroligt, drömmer mycket. Bebisen blir oerhört kär i framför allt sin mamma. Är ofta orolig för nya människor.

11 månader

Övar och utforskar intensivt. Övar kroppen, tränar språket,  upptäcker omgivningen, övar på att äta själv. En del står med stöd eller tar sina första steg. Barnet blir mer medvetet om sina handlingar. Om jag äter upp smörgåsen är den borta, om jag puttar på klosstornet rasar det. Lär sig om ordningsföljd, att man först badar, sedan tar på pyjamas.

Tröst för föräldrar till jobbiga 2-3-åringar
  • Att barnet blir avigt och trotsigt är helt normalt och nödvändigt för utvecklingen.
    Det är också helt normalt att man som förälder ibland (eller ofta!) känner sig misslyckad, inte vet hur man ska vara mot barnet eller att man får dåligt samvete för att man blir arg eller är inkonsekvent.
  • Det är inte farligt att bli arg och visa det. Det hämmar inte barnet. Barnet behöver motstånd för att utvecklas. Vi kan och behöver inte vara konsekventa under den här perioden.
  • Det kan vara skönt att prata med andra föräldrar eller kanske med sjuksköterskan på BVC. Ett eller flera samtal med en barnpsykolog kan vara till hjälp.