1-3 år

Den intensiva utvecklingen fortsätter även om den inte är fullt lika snabb nu som under det första levnadsåret. Men jämför man en 1-åring och en 3-åring inser man hur mycket som hänt.

1-2 åringen är ofta en liten glad och solig person som lever helt i nuet. Som lär sig, utforskar och blir allt mer metodisk. Varje ny upptäckt är lika spännande. Som förälder gäller det att finnas i bakgrunden som trygghet men samtidigt ge barnet frihet att upptäcka och lära sig på egen hand. Man kan behöva ha is i magen, för ännu vet barnet väldigt lite om orsak och verkan, om tid och om samband...

Barnet blir allt mer socialt och många börjar i förskolan. En viktig milstolpe, positiv för de allra flesta.

När barnet närmar sig 2 år tar språkutvecklingen fart. Barnet kanske bara kan säga några få ord, men förstår desto fler.

Även om barnet förstår många ord går det inte att uppfostra med ord. Man måste visa i handling vad som gäller. Som tur är brukar det vara lätt att avleda 1-2-åringen.

Barnet har svårt att välja och raka, bestämda besked fungerar därför bäst.

Kroppen utvecklas, rörelserna blir allt säkrare. Barnet härmar och vill gärna hjälpa till.


2-3 år kan kallas frontalkrockarnas tid. Det "snälla" barnet blir som förbytt, man känner inte igen det. Studier har visat att det uppstår små konflikter mellan barn och föräldrar var tredje minut och större konflikter uppstår tre-fyra gånger i timmen.

Att barnet prövar sin vilja och övar sig på att uttrycka den är nödvändigt för att kunna utvecklas och mogna. Men det kan vara väldigt arbetsamt att vara förälder till en 2-3-åring.

"Kan själv" brukar vara ledord. Borsta tänder, klä på och av, äta själv, öppna dörren själv. Om någon annan öppnar dörren eller jäktar på barnet kan det bli kris. Barnet behöver få tid på sig - vilket man ju inte alltid har som förälder.

2-3-åringen kan vara självsäker och kaxig, men behöver också få vara liten och behövande. Humöret kan svänga snabbt. Sömnstörningar är vanliga. Barnet behöver ofta sova i föräldrarnas sängar igen.

Kroppen och rörelserna har utvecklats. Barnet lär sig springa, hoppa jämfota, stå på ett ben, gå på tå, gå baklänges, gå i trappor med ett ben på varje steg. Mycket aktivitet och livslust.


Kring 3 år brukar barnet gå in i en lugnare period, bli mindre provocerande, mindre trotsande.


Tröst för föräldrar till jobbiga 2-3-åringar
  • Att barnet blir avigt och trotsigt är helt normalt och nödvändigt för utvecklingen.
  • Det är också helt normalt att man som förälder ibland (eller ofta!) känner sig misslyckad, inte vet hur man ska vara mot barnet eller att man får dåligt samvete för att man blir arg eller är inkonsekvent.
  • Det är inte farligt att bli arg och visa det. Det hämmar inte barnet. Barnet behöver motstånd för att utvecklas. Vi kan och behöver inte vara konsekventa under den här perioden.
  • Det kan vara skönt att prata med andra föräldrar eller kanske med sjuksköterskan på BVC. Ett eller flera samtal med en barnpsykolog kan vara till hjälp.