Styvfamiljen

För de allra flesta barn är det en stor sak med en ny vuxen i familjen. För föräldern kan det därför vara klokt att introducera en ny partner långsamt. Som styvförälder är det viktigt att sedan bli inkluderad i familjegemenskapen.

Situationen kan se väldigt olika ut när man blir en styvfamilj. Föräldern kan ha varit ensamstående länge, eller gå direkt från kärnfamiljen till det nya förhållandet.

Barnen kan vara så små att de senare inte kommer att ha något minne av hur det var när deras föräldrar levde ihop, eller så stora att de är fullt upptagna med att se sig om efter eget boende.

Barnen kan vara svartsjukt klängiga på sin förälder, eller inte önska något hellre än att föräldern får någon annan att slösa sina omsorger på än dem.

Oberoende av hur det ser ut så är en grundregel att det för de allra flesta barn är en stor sak med en ny vuxen i familjen. Eftersom barnen inte har någon möjlighet att välja var de ska bo, är det viktigt att visa dem hänsyn för de känslor förändringen kan väcka. Att däremot överlåta till sina barn att bestämma i sådana frågor är ett för stort ansvar.

Det är också klokt att introducera en ny partner långsamt, på ett genomtänkt sätt och inte förrän man själv känner sig ganska säker på att det här är ett förhållande man vill satsa på.

Håll gärna igen lite med kärleksyttringarna i början eftersom de flesta barn har svårt för att se sina föräldrar i sådana situationer.

Som styvförälder måste man vara medveten om att man får barnen på köpet med sin nya kärlek. Det betyder inte att man måste älska, eller ens tycka så värst mycket om dem. Inte heller att man nödvändigtvis måste ta något riktigt föräldraansvar. Men det betyder definitivt att man måste respektera dem som individer, visa hänsyn för deras situation och ta ett vuxenansvar för dem. Precis som man egentligen borde göra för alla barn och unga som kommer i ens väg.

Vanliga konfliktområden

Mellan styvförälder och barnen

Det är en svår balansgång att som styvförälder veta hur mycket man å ena sidan kan ”lägga sig i” uppfostran av barnen och å andra sidan har rätt att bestämma över i sitt eget hem. Det finns förstås inget givet svar på den frågan, men en lösning på problemet är att ha en levande dialog med sin partner om ansvarsfördelning och hur man vill ha det hemma.

Att barn spelar ut vuxna mot varandra är inget nytt under solen, och det drabbar inte bara styvföräldrar. Men som styvförälder kan man känna sig i ett extra stort underläge eftersom man saknar de sanktionsmöjligheter som föräldern har. Man är sårbar, och tar ibland kanske åt sig i onödan. I sådana lägen blir det livsviktigt att känna att man backas upp av sin partner.

Mellan den ”nya” familjen och den ”gamla” föräldern

Om din partner har outredda konflikter med sitt ex gör du som styvförälder bäst i att hålla dig borta från dem. Fundera över hur det skulle vara om barnen inte fanns; inte skulle du vilja ägna en massa tid åt att grotta ner dig i din nya kärleks relation till sitt ex!

Att hålla dig så neutral som möjligt ökar inte bara chanserna att du själv ska må bra, utan hjälper faktiskt också barnen till en frizon från konflikten. Ibland går det dock inte att värja sig från dilemman som genomsyrar hela familjen. Väldigt olika regler och rutiner mellan skilda föräldrar är t ex en vanlig källa till konflikter. Det kan vara värt att nämna att barn klarar av att skifta mellan ganska olika familjeregler.

Handlar det om att man ser att barnen far direkt illa hos den andra föräldern så behöver man föra upp frågan till en högre nivå, förslagsvis familjerätten på socialtjänsten. Sen finns det förstås mer vardagsnära situationer som man kan reta sig på. Man kan uppleva att man ensam drar det tunga lasset med att se till att barnet klarar skolan, inköp av dyrare kläder eller att man är utsatt för ständig kritik från den andra föräldern.

Det allra bästa sättet att hantera detta på är förstås om föräldrarna regelbundet kan prata om de situationer som uppstår och lösa dem. Går inte det gör man klokt i att ta ansvar för det man själv rår över, och släppa tankarna på hur det är hos den andra föräldern. Man kan till syvende och sist inte förändra någon annan än sig själv.

Undvik också att öppet tala illa om barnets andra förälder och dennes familj. För barnen blir det en indirekt kritik av dem själva, de är ju en produkt av båda sina föräldrar. Hur arga de än själva är på sin förälder så vill de innerst inne inte få något medhåll i de känslorna.

Mellan styvföräldern och föräldern

Som styvförälder kan man uppleva det som att man kommer in som en gäst i en fix och färdig familj med förutbestämda vanor, rutiner och traditioner. Lite av det får man kanske finna sig i när det finns barn med i bilden. Men inget system är oföränderligt och det är rimligt att den nya vuxna också successivt får sätta sin prägel på familjelivet.

Känner du som styvförälder dig utestängd från gemenskapen mellan föräldern och barnen bör det också vara något som successivt luckras upp i takt med att ni lär känna varandra allt bättre.

Ett vanligt problem är att man som styvförälder upplever det som att föräldern ständigt och demonstrativt tar barnens parti när det uppstår familjekonflikter.

Om din partner välkomnat dig in i sin familj, måste hen också visa förtroende för dig, och agera för att inkludera dig i familjegemenskapen. Känns det inte så kan det finnas anledning att söka hjälp hos familjerådgivningen.

Tips och råd till styvföräldern
  • Försök inte att leva upp till en roll, du måste kunna vara dig själv i din nya familj.
  • Undvik att gå in i konflikter som egentligen inte rör dig.
  • Inled din relation med barnen med att försöka hitta det lustfyllda mellan er.
  • Om det finns både biologiska och styvbarn – var noga med rättvisan.
  • Föräldraskap handlar inte om biologi, utan om kärlek och engagemang. Vill du vara viktig för dina styvbarn finns det goda möjligheter till det.