Förlossningen

Förlossningen är ju egentligen bara ett nålsöga man ska igenom för att nå målet - att äntligen få träffa och lära känna sitt barn. Men det är ett viktigt nålsöga som väcker många tankar.

Många börjar fundera på förlossningen redan tidigt i graviditeten, ofta med förväntan men också med oro, kanske rädsla. Rädsla för det man inte kan styra, oro för smärta eller för att tappa kontrollen.

De flesta skaffar sig mycket information inför förlossningen, via böcker, tidningar, nätet och genom att prata med andra. Det kan vara ett stöd, men kan också skapa mer oro. Att oroa sig är inte fel, då bearbetar man det man är orolig för. Men oron kan bli så tung att glädjen och förväntan knappt får plats.

Prata med barnmorskan om du känner oro

Absolut viktigast är att gå till barnmorskan med oron och funderingarna. Barnmorskan utgår från just er graviditet och era erfarenheter och kan därför ge er den information och det stöd som just ni behöver.

Omkring vecka 36-37 gör barnmorskan en skriftlig sammanfattning av graviditeten som kallas omvårdnadsmeddelande. Då brukar också föräldrarna skriva en födsloplan eller önskebrev där de berättar vilka önskemål de har kring förlossning och smärtlindring. Det finns formulär på nätet att hämta om man inte vill skriva själv. Både omvårdnadsmeddelande och födsloplan följer med till förlossningen. Födsloplanen är inte bindande, varken för föräldrarna eller barnmorskan. När  det verkligen gäller kanske man vill eller måste göra på något annat sätt.

Det är viktigt att även partnern får tala om förlossningen i förväg. Om partnern inte kan eller vill vara med vid förlossningen, måste det respekteras.  Någon annan närstående eller en så kallad doula (stödperson som finns på vissa sjukhus) kan vara med som stöd för den som ska föda. En del väljer att vara med men att gå ut just under utdrivningsskedet.

Så kan du känna dig tryggare

Det som är välbekant känns tryggt. Därför är det bra om man kan få besöka förlossningen i förväg.

Det är också viktigt - men tyvärr inte alltid möjligt, speciellt i Stockholmsregionen - att ha en garanterad förlossningsplats. En del väljer i det läget att föda på ett mindre sjukhus i landsorten som kan garantera en plats och ger en lugn och trygg omvårdnad. Många upplever att framför allt eftervården är bättre på ett mindre sjukhus.

Vanliga frågor

"Hur vet man när förlossningen sätter igång?" är en vanlig fråga. Svaret är att den kan börja på många olika sätt men att man vet, man känner när det är allvar (utom i extrema undantagsfall).

Smärtorna kan komma "smygande" eller de kan börja tvärt. De kan vara starka eller svaga. Ofta känns det som att man har ont i magen eller som kraftiga menssmärtor. Det enda man säkert kan veta är att det gör ont och att man kan få hjälp mot smärtorna.

"Hur lång tid tar förlossningen?" är en annan vanlig fråga. Också det varierar, men för en förstföderska tar förlossningen ofta cirka 20 timmar.

Viktigt att få prata om förlossningen efteråt

Efteråt är det värdefullt att få prata om förlossningen med den personal som var med. Tyvärr hinns det sällan med på BB. Då kan och bör föräldrarna istället be att få prata med barnmorskan på mvc om sin förlossning. Det är en stor upplevelse som behöver bearbetas och det kan finnas många frågor att ta upp.