Vänta barn - partner

Under graviditeten ligger fokus till största delen på den som är gravid. Det är ju där barnet växer och förändringen blir därmed så påtaglig. Den som bär på barnet får alla frågorna från omgivningen om hur den mår och hur den känner inför att bli förälder. Magen beundras och kommenteras.

Partnern kan ibland känna att han kommer i skymundan. Men att vänta barn, vara med om en förlossning och bli förälder är förstås lika omvälvande och stort för en partner. Det kan till och med visa sig fysiskt: inte så få  får graviditetsbesvär som illamående, trötthet och värk.

Hur man tänker och reagerar inför att bli förälder har mer med ens personlighet att göra än huruvida man bär barnet eller inte. Därför kanske det är partnern som tänker mest på förändringarna och som oroar sig mer än den som är gravid.

Antingen man oroar sig eller inte är det viktigt att känna sig delaktig. Ett bra råd är därför att följa med på barnmorskebesöken. En del upplever att barnmorskan mer eller mindre utesluter partnern. Då kan man visa att man inte accepterar det genom att tala om det eller genom att vara aktiv, till exempel ställa frågor och visa intresse.

Att gå på föräldrakurs tillsammans är ofta mycket givande, liksom att gå med i en så kallad pappagrupp om en sådan finns vid mvc/barnmorskemottagningen. Finns ingen grupp kan du kanske själv ta initiativ till att en grupp bildas. Tala med barnmorskan.

Det är naturligtvis viktigt att tala med varandra om den stora förändringen. Men det är också viktigt och givande att tala med andra som är eller har varit i samma situation. Till exempel om hur man ska kunna stödja sin partner under förlossningen, om och hur länge man ska ta föräldraledigt (även om arbetsgivaren är negativ) eller om oron inför försörjaransvaret.