Mobbning

Vad kan föräldern göra? 

Ilska. Sorg. Hjälplöshet. Att inse att ens barn utsätts för mobbning – eller kanske mobbar andra – väcker en mängd känslor. Vad kan och bör man egentligen göra för att komma tillrätta med situationen? Det viktigaste är att man gör någonting. Mobbningen måste upphöra.

Varningssignaler

Trots att barn ofta är duktiga på att dölja mobbningssituationer finns det en rad tecken som kan signalera att allt inte står rätt till.

Barnet kan komma hem med blåmärken och han eller hon kan ha sönderrivna eller våta kläder. Blir barnet av med saker – eller ber om extrapengar för att försöka blidka mobbaren?

Ett mobbat barn tar sällan med sig klasskompisar hem och förlorar ofta intresset för skolarbetet. Dessutom mår de ofta dåligt både fysiskt och psykiskt, har ont i huvudet och magen och är ledsna.

Det finns saker du kan göra

Som förälder är det viktigt att fråga om vad som är jobbigt för att kunna vara ett stöd och bekräfta att problemet tas på allvar.

Ta reda på vad han eller hon blir mobbad för. Det finns ofta ett problem i botten, något som kan ses som en svaghet och som mobbaren hittar. Särskilt begåvade barn kan till exempel ibland ha det svårt i sociala sammanhang.

Att bara säga till den som blir mobbad att han eller hon ska strunta i den som mobbar och inte bry sig om vad som sägs är oftast ingen lösning. Som förälder är det bäst att kräva av skolan att de hanterar situationen och sätter upp en handlingsplan.

Tala gärna med både lärare och rektor om problemen. Börjar man kontakta andra barns föräldrar och agera själv kan det ofta gå galet.

Var sociala tillsammans

För att ge ditt barn bättre självkänsla i sociala situationer kan det vara bra att diskutera kroppsspråk. Hur framstår man som trygg och säker? Enkla knep som att sträcka på sig och se folk i ögonen kan förändra hur andra ser på en.

För att pröva sig fram i sociala situationer kan man som förälder ta med sig sitt barn i nya sammanhang och göra saker tillsammans. Att delta i andra aktiviteter utanför skolan kan öppna dörren till nya möten och vänner.

Mobbaren

Det finns olika typer av mobbare. De kan ha hög social status, vilja vara populär och leda en grupp. Andra är mer ensamvargar med låg självkänsla som lätt faller för grupptryck.

Ofta har mobbaren ett aggressivt beteende och ser våld som något positivt. Han eller hon hamnar ofta i bråk, de skyller gärna ifrån sig och vill inte acceptera konsekvenser av sitt eget handlande.

En mobbare känner av någon anledning tillfredställelse av att plåga dem som han eller hon anser har någon form av svaghet. De tycker att det är roligt att se andra förnedras och lida. Så länge de uppnår önskat resultat kommer mobbaren att fortsätta.

Mobbare saknar gränser. De kan lida av narcissistiska tendenser eller själva vara kränkta, och därför ta ut sin frustration på någon de anser vara svagare.

Mobbare är ofta självsäkra samtidigt som de lider av bristande empati. De har inte sällan haft en dålig uppväxt med våld i hemmet och/eller frånvarande föräldrar.

Ta problemet på allvar!

Det är självklart svårt som förälder att förstå och acceptera att ens barn är någon som mobbar. Men det är viktigt att ta situationen på allvar. En mobbare behöver hjälp. Tro inte att beteendet bara är en fas som kommer att gå över.

För att lösa problem med elever som visar sig omogna i sociala sammanhang måste man som förälder backa ett steg i individens frigörelse, säga stopp och sätta gränser.

Som förälder måste du prata med ditt barn. Varför gör han eller hon det hon gör? Finns det något bakomliggande problem? Det är viktigt att prata om empati, att få ditt barn att förstå det andra barnets situation och känslor.

Ta gärna hjälp av en representant för elevhälsan för att var säker på att nå fram.

Skollag (2010:800)
6 kap. Åtgärder mot kränkande behandling

Skyldighet att anmäla, utreda och vidta åtgärder mot kränkande behandling

10 § En lärare, förskollärare eller annan personal som får kännedom om att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling i samband med verksamheten är skyldig att anmäla detta till förskolechefen eller rektorn. En förskolechef eller rektor som får kännedom om att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling i samband med verksamheten är skyldig att anmäla detta till huvudmannen. Huvudmannen är skyldig att skyndsamt utreda omständigheterna kring de uppgivna kränkningarna och i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra kränkande behandling i framtiden.

Första stycket första och andra meningarna ska tillämpas på motsvarande sätt om ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för trakasserier eller sexuella trakasserier på sätt som avses i diskrimineringslagen (2008:567).

För verksamhet som avses i 25 kap. och för fritidshem som inte är integrerade med en skolenhet eller förskoleenhet gäller första och andra styckena för den personal som huvudmannen utser.