Psykologiguiden
Mindre textNormal textStörre textSkriv ut denna sidaLägg till bokmärkeSkicka denna sida till en vän
 

Hjälp vid trauma

 

Uppdatering av artiklar pågår!

Ny forskning har kommit inom området Trauma sedan artiklarna skrevs och artiklarna håller just nu på att uppdateras. Det innebär att viss information som går att läsa inom området inte stämmer med den senaste forskningen.

 

Vad som händer och hur man bemöts direkt efter den allvarliga händelsen är av stor betydelse  för hur man kommer att reagera på det som hänt. Får man ett bra stöd underlättas bearbetningen och problemen kanske inte behöver bli så svåra.



Första hjälpen


Först och främst måste den drabbade personen få veta och förstå att han eller hon nu befinner sig i trygghet, att den hemska händelsen är över. Det är sedan viktigt att personen får stöd, förståelse och förklaringar.


I chockfasen kan det vara svårt att nå människor känslomässigt. Det som hänt har ofta inte sjunkit in och blivit hanterbart. Däremot kan människor behöva hjälp med praktiska och konkreta saker, som att se till att någon matar katten och att barn blir hämtade på dagis. Det är viktigt att det vardagliga fungerar där och då. Personen bör inte heller lämnas ensam.


Samtidigt är det viktigt att tänka på att den människa som drabbats av något svårt kan hjälpas av att känna att han eller hon nu har fått kontroll över situationen. Därför kan det vara bra att inte bara ”ta hand om” personen utan även lyssna till och uppmuntra personens egna initiativ. Att behandla någon som ett passivt offer är sällan ett stöd.


Det är viktigt att se till människor får komma i kontakt med anhöriga och vänner. Det sociala nätverket, familjen och vännerna, är väldigt betydelsefulla då de representerar den trygga vardagen. Dessutom känner de den drabbade och kan bedöma hur  personen mår och om hon eller han inte alls är sig själv. Den professionella hjälpen är bara ett komplement.


Även om inte alla råkar ut för det kan det ändå vara bra att förklara att det är normalt att reagera starkt på den traumatiska händelsen, att den drabbade inte ska bli rädd. Att få kunskap om vad man kan vänta sig kan också göra reaktionerna mindre skrämmande.



Behandling av trauma


Det finns olika sätt att psykologiskt behandla en person som gått igenom en traumatisk händelse. Resultaten är ofta goda. Många gånger används terapiformer som Kognitiv beteendeterapi, KBT och EMDR, två modeller som visat goda evidensbaserade resultat för behandling av Posttraumtiskt stressyndrom, PTSD.


En psykolog som är specialiserad på trauman måste vara mycket flexibel i sitt arbete då varje situation är komplex och individuell. Det centrala är vad det som inträffat betyder för just den personen. Resultatet är beroende av relationen mellan behandlaren och den drabbade. Då trygghet är centralt krävs en lugn, professionell och medmänsklig relation.


I behandlingen är psykologen aktiv och tydlig. Det gäller att pedagogiskt förmedla kunskap om de reaktioner och symtom som den drabbade kan råka ut för. Det är viktigt att förstå hur reaktionerna fungerar, att de är naturliga – och att de kommer att gå över.

 

För att komma vidare efter en traumatisk händelse är det bra att bearbeta det som hänt - och för att kunna bearbeta måste man konfrontera upplevelsen och förstå känslorna runt omkring den. Målet med behandlingen är att lära sig att leva med det man gått igenom, att kunna tänka på det som hänt utan att känna ett oöverstigligt obehag.


Psykologen inleder med en bedömning. Vad är det som har hänt och vad betyder detta för just den individen som råkat ut för det?


Behandlingen kan sedan se ut på olika sätt och innehålla olika tekniker, men i stort fyller de samma funktioner.

 


Att skapa stabilitet, tillit och förtroende mellan den drabbade och behandlaren

 

Det är inte förrän det finns ett förtroende som den drabbade kan börja berätta. Den drabbade har just fått sin trygga världsbild och framtid. ifrågasatt. Därför är det lämpligt att vara extra tydlig med hur behandlingen kommer att gå till.

 


Att förstå vad som hände under den traumatiska händelsen

 

Den drabbade kan till exempel få berätta vad som hänt från början till slut i detalj. När börjar händelsen och när avslutas den? Vad var det värsta i det som hände? Att sätta ord på det som hänt, att kunna beskriva det för någon annan, är en del av bearbetningen. Historien kan berättas många gånger och man kan göra ett schema över tidsförloppet. Allt för att göra det som hänt mer överskådligt och begripligt. Den drabbade får tänka på det inträffade, vara i händelsen och sedan vila ifrån den. Berättandet förankrar även händelsen i tiden, och klargör det ofta förvirrade händelseförloppet även för den drabbade själv.

 


Att bygga upp självkänsla och tilltro

 

Många drabbade känner skuld och skam efter en traumatisk händelse. De tycker att de inte gjorde tillräckligt mycket för att hjälpa andra. En annan vanlig reaktion är att tro att det var ens eget fel att man råkat ut för händelsen. Då är det viktigt att behandlaren visar på det orimliga i den typen av resonemang.


Ibland kan den drabbade nästan ha glömt hur livet såg ut innan den hemska upplevelsen. Men genom att hitta ljusa minnen från tiden innan det som skett och saker personen utfört som han eller hon varit stolt över kan man finna vägar tillbaka till en förlorad självkänsla.

 


Att hantera rädslor som uppkommit i samband med traumat

 

En traumatisk händelse kan till exempel få människor att undvika platser och miljöer som associeras med upplevelsen. För att bli av med den rädslan måste man öva sig på att utsätta sig för faran. Det här gör man stegvis samtidigt som man kanske kan lära sig mer om miljön och platsen man blivit rädd för. Genom att få kontroll över situationen kan man hitta tillbaka till tryggheten.

 


Ta reda på hur ska man gå vidare i livet nu när man vet att man inte är osårbar eller odödlig

 

Att bearbeta ett trauma gör man i omgångar. Man tänker på och pratar om det som hänt och sedan vilar man ifrån det ett tag. På så sätt kan individen själv öva sig på att tänka på det inträffade för en stund. Dessa tankeövningar bör dock utföras dagtid och absolut inte precis innan den drabbade personen ska gå och lägga sig.



Tid att läka


Beroende på vad som hänt kan de olika delarna av en psykologisk behandling av en traumatisk händelse ta väldigt olika lång tid – från ett par månader till flera år.

 

För en flykting som saknar socialt nätverk kan bara den inledande stabiliseringsfasen vara väldigt utdragen. För ett misshandelsoffer kanske både självkänslan och en förlorad tillit till andra människor repareras. Våldtäkter och sexuella övergrepp kan vara otroligt komplicerade trauman att bearbeta i många och långa faser, medan en kassör som blivit rånad kan få hjälp att komma över sin rädsla på ett par månader. Det väsentliga är dock att behandlaren utgår från traumats betydelse för just den individ som drabbats.



© Psykologiguiden 2014 

Författare: Lena Ollmark, journalist
Granskad av: Dan Lundberg, leg psykolog, leg psykoterapeut, spec i klinisk psykologi
Publicerad: 2009-04-29