Psykologiguiden
Mindre textNormal textStörre textSkriv ut denna sidaLägg till bokmärkeSkicka denna sida till en vän
 

Illustration: Anna Harvard

Trauma

Ordet trauma betyder skada. Ett psykiskt trauma är ofta ett resultat av en chockartad och smärtsam upplevelse som skapar så mycket stress och överväldigande känslor att de blir svåra att hantera. Svåra händelser kan framkalla både fysiska och psykiska reaktioner. Att vi upplever dem är tecken på att vi börjar återhämta oss från det som hänt.

 

När man i dagligt tal pratar om ett trauma menar många människor en dramatisk händelse som förändrat deras liv och vardag. Det finns ett före och ett efter det som hänt. Men alla svåra händelser behöver inte vara trauman eller resultera i ett posttraumatiskt stressyndrom — PTSD. Ungefär 75 procent av de människor som råkar ut för en potentiellt traumatisk händelse återhämtar sig på egen hand, även om det ibland kan ta tid.

 

 

Trauma eller potentiellt trauma


Inom psykologin är man idag återhållsam med användandet av ordet trauma. Våra reaktioner på kriser är vanligtvis övergående. Ett psykologiskt trauma är något som drabbar de som inte återhämtar sig från en dramatisk händelse av egen kraft. Hos dem fastnar istället händelsen och de hemsöks av minnet av det som hänt.

 

Det som tidigare något slentrianmässigt kallats en traumatisk händelse benämns nu som en potentiellt traumatisk händelse eftersom det inte alls är självklart att den som upplevt en upprivande och allvarlig händelse utvecklar ett trauma. På senare tid har traumaforskningen alltmer kommit att handla om stress och individens egen självläkning.

 

 

Traumatiska händelser

 

Det finns många olika typer av händelser som kan leda till ett potentiellt psykiskt trauma. Det kan handla om en bilolycka eller ett rånförsök, en naturkatastrof eller ett dödsfall.

 

Psykologiska trauman kan även uppstå hos människor som tvingas leva under svår stress under en längre tid, till exempel i krigssituationer eller i familjer med våld i hemmet. Ibland räcker det att bara bevittna en händelse.

 

 

Mildare och svårare händelser

 

Även om varje människa reagerar väldigt individuellt bedöms olika situationer vara mer eller mindre påfrestande. En svår händelse av mildare grad kan till exempel vara en uppsägning, eller ett inte helt oväntat dödsfall. Allvarligare är hastiga och oväntade dödsfall, olyckor och katastrofer. Allra svårast är att vara utsatt för ett dödshot, att tro att man ska dö.

 

 

Vem kan drabbas?

 

Det är ganska vanligt att man någon gång under sitt liv råkar ut för saker som är så pass svåra att man kan kalla dem för en potentiellt traumatisk händelse. Det är svårt att värja sig från dem — de är en del av livet. Man varken kan eller bör gå omkring och ständigt oroa sig för och vara beredd på att något jobbigt ska inträffa.

 

I Sverige har vi råkat ut för en rad större katastrofer som Estoniaolyckan, orkanen Gudrun och tsunamin i Sydostasien. Det här har lett till att samhället i viss mån har blivit mer observant på behovet av omhändertagande och stöd- och krisgrupper i samband med potentiellt traumatiska händelser.

 

 

Individuella reaktioner

 

Människor påverkas väldigt olika. Vissa reagerar starkt medan andra inte påverkas alls och människor kan reagera olika vid olika tillfällen. Vad som är en påfrestande upplevelse är väldigt subjektivt. Samma sak gäller för hur man reagerar, återhämtningsprocesser och hur man bäst går vidare.

 

Det finns inga rätt och fel. Människor kan ibland känna skuld över att de inte reagerar som förväntat när något fruktansvärt händer, men det är inget konstigt om man till exempel inte gråter. Alla bearbetar helt enkelt saker olika.

 

Människor är olika sårbara vid svåra händelser och det finns en rad olika faktorer som avgör om och hur man reagerar. Det kan bero på var i livet man befinner sig. Yngre människor reagerar till exempel normalt starkare än äldre då de inte har lika många referenser och erfarenheter.  Ett starkt socialt nätverk, en trygg livssituation med vänner och familj kan minska utsattheten.

 

Vi har alla olika motståndskrafter som hjälper oss att hantera potentiella trauman. Det kan vara sociala egenskaper — som hur bra vi är på att kommunicera och uttrycka oss, hur lätt vi har för att känna positiva känslor, uppskattning och empati. Andra motståndskrafter handlar om självtillit och självförtroende.

 

Svåra händelser kan vara enklare att hantera när man har känsla av kontroll och mening. Det kan också vara bra att vara flexibel och att ha bra kognitiv- och problemlösningsförmåga. Dessutom spelar tidigare erfarenheter in. Har man upplevt traumatiska händelser tidigare kan man vara känsligare för ytterligare svårigheter.

 

 

Psykiska och fysiska reaktioner

 

Att se kroppen som en helhet, att psykiskt och fysiskt hänger ihop, kallas en psykosomatisk helhetssyn. De flesta av kroppens friska och sjuka funktioner är knutna till både våra fysiska och psykiska funktioner.

 

En svår händelse utsätter oss för akut stress vilket sätter igång en mängd processer i kroppen — både fysiska och psykiska. Det är inte konstigt att reagera på en dramatisk och skrämmande händelse. Man kan säga att det är en normal reaktion på en onormal situation.

 

 

Reaktioner under händelsen

 

Människor reagerar väldigt olika när de befinner sig i dramatiska och svåra situationer. Vissa blir snudd på apatiska medan andra verkar agera genomtänkt och beslutsamt. Hur mycket kontroll man hade under själva händelsen kan påverka hur man mår senare. Har man drabbats av handlingsförlamning riskerar man att må sämre medan de som upplever att de haft kontroll och möjlighet att påverka det som händer mår bättre.

 

  

Behöver man prata om det?

 

Stressforskning har visat att en viktig faktor för att minska risken för eventuella problem efter en potentiellt traumatisk händelse kan vara att försöka minska stressnivåerna hos den drabbade i akutläget. Därför menar forskarna att man inte bör inleda en bearbetning av händelsen precis efter att den skett. Man bör istället låta personen vila och lugna sig — för att sedan prata om det som hänt, om och när han eller hon känner ett behov av det.

 

Att avvakta med att prata ska dock inte tolkas som om man inte får prata om händelsen. Vill den drabbade göra det ska han eller hon naturligtvis få göra det. Det är generellt ett större problem att människor runt personen undviker att prata om det som hänt — än att de pratar för mycket.

 

 

Det kan ta tid att återhämta sig

 

De fysiska och psykiska reaktionerna efter en svår händelse kan kallas en copingprocess och den består av tre steg. Det första är den svåra händelsen. Det andra steget handlar om att komma i balans, att bli lugn — och det tredje att anpassa sig till den nya situationen. Många tar sig igenom processen på egen hand, ofta med hjälp av närståendes stöd. Men det kan ta tid, allt från dagar till veckor och månader.

 

Återhämtningen följer inte alltid en rät linje och man måste ha tålamod. Det är inget konstigt om man plötsligt mår sämre en vecka eller några dagar. Hur lång tid det tar återhämta sig efter en traumatisk händelse beror naturligtvis på hur allvarligt händelsen har påverkat individen.

 

Det är när det gått över en månad och man inte längre ser någon förändring i den drabbades utveckling som man kan misstänka ett psykologiskt trauma.

 

 

När är det dags att söka hjälp?

 

Ett psykologiskt trauma inbegriper den drabbades upplevelse av vad händelsen inneburit för henne eller honom. Det betyder att händelsen fortfarande har ett grepp om personen. Det som hänt och förändringen det fört med sig förhindrar honom eller henne att leva sitt liv till fullo.

 

Visst förändras de flesta människor när de går igenom något svårt och dramatiskt, men den som drabbats av ett psykiskt trauma kan inte gå vidare. Hon eller han kan till exempel begränsa sin tillvaro, få svårt att jobba och svårt att sova. Man kan säga att de inte förmår anpassa sig till de nya förutsättningar de lever med efter det inträffade. Problemen är ofta tydliga, men kan likväl döljas av rädsla för att uppfattas som svag.

 

Man ska aldrig dra sig för att söka hjälp i samband med chockartade upplevelser. Trots att en person inte är i direkt behov av en psykologisk behandling och att anhöriga och närstående oftast är det bästa stödet kan information och medvetenhet om vad man kan förvänta sig av reaktioner och tidsförlopp vara ett bra stöd under återhämtningen.

 

En traumatisk händelse eller en potentiell traumatisk händelse

En svår upplevelse är en potentiell traumatisk händelse tills den drabbade utvecklat långvariga problem efter det som hänt. Det är först då den kallas traumatisk.

Fysiska och psykiska reaktioner efter en allvarlig händelse är något helt normalt. Eventuella sömnsvårigheter, ångest och distansering är signaler på en normal reaktion på en onormal händelse. De ska därför inte ses som symtom på ett sjukdomstillstånd – eller ett självklart trauma.

Men om kroppen inte återhämtar sig från händelsen, om man efter sex månader fortfarande lider av t ex flashbacks, ångest och undvikande av vissa situationer, kan man ha utvecklat ett trauma och vara i behov av behandling.

 

© Psykologiguiden 2016 

Författare: Lena Ollmark, journalist
Granskad av: Filip Arnberg, leg psykolog, forskare i katastrofpsykologi
Publicerad: 2014-11-11