Ingrid Gråberg svarar:

När det gäller ångestproblematik kan man, med rätt behandling, uppnå förvånansvärt snabba förändringar av beteenden. Det brukar gå relativt fort att upptäcka att man faktiskt klarar av det man tidigare undvikit eller flytt ifrån, exempelvis sociala situationer. Och är man tillräckligt motiverad och beslutsam, så kan man i stort sett från en dag till en annan upphöra med sina undvikandebeteenden - åtminstone de mest uppenbara. Jag påstår inte att det är enkelt eller något man ska förvänta sig, men det är fullt möjligt.

Tankemönster däremot låter sig inte suddas ut över natten. Om du länge haft en tendens att oroa dig för och grubbla över saker och ting, så kan du inte förvänta dig att det går att trycka på en knapp för att avinstallera ”ältarprogrammet” från hjärnan och ersätta det med ett ”jag-bryr-mig-inte-program”. Du får helt enkelt räkna med att aktivt jobba vidare med dina tankar.

Först och främst tycker jag att du ska titta tillbaka på vad du lärt dig under gruppterapin. Fick du lära dig några strategier som du kan ha användning av nu? Du behöver kanske både jobba med tekniker som gör att du kan bryta ditt ältande och tekniker som hjälper dig att ifrågasätta tankarna.

Om du inte fick med dig något material från terapin tycker jag att du ska försöka skriva ner vad du lärt dig i gruppen och vilka övningar ni gjorde. Skriv också ner vilka framsteg du själv har gjort. Det sistnämnda kan vara en bra hjälp på många sätt, om inte annat kan det påverka din minnesbild av gruppen.

Om du känner att du ändå har otillräckliga kunskaper för att få bukt med ältandet kan jag rekommendera dig att låna eller köpa en självhjälpsbok om ältande/grubblerier. Det finns flera böcker vars syfte är att få läsaren att grubbla mindre med hjälp av metoder hämtade från olika varianter av kognitiv beteendeterapi.

Tror du, eller märker du, att det kommer bli svårt att klara av jobbet på egen hand (med eller utan bok), så återstår för dig att ta kontakt med stället där du gick i gruppterapi och efterfråga en kompletterande individuell kontakt. Kanske räcker det med ett par samtal för att komma vidare. Eller kanhända behöver du en mer omfattande behandling än den du fått.

Vänlig hälsning,

Ingrid Gråberg, leg psykolog