
Jag har växt upp i en dysfunktionell familj. Jag har sökt hjälp på Karolinska institutet i solna, ångestenheten, men nekades med motivering att det inte är i målgruppen för deras program. Men fick ändå tips av psykologen där att läsa Robert D.Hares bok "psykopatens värld" samt Olle Wadströms "sluta älta och grubbla".
Tror att mamma är sannolikt en subkriminell psykopat och pappa är sannolikt en form av asperger alternativt "lindrig mental retardation".
Nu har jag sökt hjälp av psykiatrin i det område där jag bor.
Men psykolgen säger till mig att jag ska glömma det som varit, men jag kan inte bara "glömma" att jag blivit förnedrat, behandlad som ett djur av min empatilösa extremt självupptagna och egoistiska mamma. Jag har psykats ner och misshandlats framförallt verbalt på ett känslomässigt- och mentalt sätt. Det tror jag behöver bearbetas mentalt, läkas, vilket psykologen inte vill göra.
Jag har extremt med ångest, tendenser till eller likheter med tvångssyndrom.
Ovanstående är kortfattat bakgrund till mina två frågor
(1.) Jag har spelat in samtal med mamma, men min psykolog vill inte lyssna på det av respekt för mammas integritet. Alltså hindras psykologen att få "höra" vad jag hört som 5-åring tills nu, varför jag inte bara kan släppa det gamla.
(2.)Psykologen betonar och vill få mig att "omformulera tankar", nåt jag inte tror på jämfört med bearbeta barndomsförnedring/ångest. Olle Wadströms böcker motsäger min psyklogs metod.

Philip Weiss, leg psykolog, leg psykoterapeut