Ingrid Gråberg svarar:

Det är uppenbart ingen psykolog som du träffar nu. Eftersom personen skriver ut medicin åt dig så måste det vara en läkare du går hos, troligtvis en psykiater om han arbetar på en psykiatrisk mottagning.

Kanske träffade du en psykolog när du gick på BUP, men jag vet av erfarenhet att patienter ofta utgår ifrån att deras behandlare är psykolog trots att det inom psykiatrin även arbetar andra yrkeskategorier såsom kuratorer och sjuksköterskor. Men även om du tidigare har stött på en psykolog som du inte kände förtroende för, så tycker jag att du ska våga göra ett nytt försök, liksom jag tycker du ska göra med läkare/psykiatriker.

Det finns människor som är mer eller mindre lämpliga för det de valt att jobba med – och det gäller alla yrken. När det gäller psykologisk behandling är det också viktigt att personkemin stämmer. Därför finns det inte en psykolog eller läkare som passar alla människor.

Det framgår inte om du går hos en privatpraktiserande psykiater, på vårdcentralen eller en psykiatrisk öppenvårdsmottagning. Jag gissar dock på det sistnämnda alternativet, även om det låter konstigt att man där enbart erbjudit dig läkemedelsbehandling. Dels har flera psykologiska behandlingsmetoder gott stöd i forskningen när det gäller ångest och depression, och dels med tanke på ditt tablettmissbruk (då är det ju extra viktigt att följa upp medicineringen och kombinera den med samtalsbehandling i någon form).

Det första du behöver göra är ändå att kontakta din mottagning, eller läkaren direkt, för att få förnyat recept på din medicin, eftersom man inte bör sluta tvärt med antidepressiva läkemedel. Utsättning av antidepressiva ska ske stegvis, annars är risken för biverkningar stor.

Sedan tycker jag att du ska påtala att du har behov av mer än tabletter och be att få träffa en psykolog. På många mottagningar har man som rutin att patienten får träffa en psykolog inledningsvis en eller ett par gånger för att man ska kunna göra en bedömning av problemens art och svårighetsgrad samt ta ställning till vilken typ av behandling som är mest lämplig (av de som finns tillgängliga på mottagningen). Har du inte redan genomgått sådana bedömningssamtal så är det dags nu.

Om du själv har svårt att ta kontakter med vården och tycker att det är jobbigt att ställa krav, så be någon anhörig eller nära vän att ringa åt dig eller följa med dig upp på mottagningen.

Vänlig hälsning,

Ingrid Gråberg, leg psykolog