Jenny Klefbom svarar:

Det enkla svaret på din fråga är att det inte finns några allmängiltiga regler för ditt dilemma. Vad ni tillåter er dotter handlar alltså i mycket hög utsträckning om era värderingar. Och där tycks problemet bestå i att du och din man har olika uppfattning i frågan. Lösningen på problemet blir då snarare att ni två måste hitta ett sätt att närma er varandra än att få ”veta” vad som är rätt för en flicka i den här åldern.

Jag vet inte vad era skilda uppfattningar bottnar i. Kanske har ni själva uppfostrats väldigt olika i era respektive ursprungsfamiljer. Eller så har ni olika uppfattningar om hur unga människor ska hantera sin sexualitet.

Ett annat alternativ är att din man är oroligt lagd, medan du inte är det. Eller så har ni kanske olika erfarenheter av er dotter; där du har större förtroende för hennes omdöme medan din man inte riktigt litar på detta.

Förklaringsmöjligheterna är oändliga, men min poäng med att räkna upp olika alternativ är att visa att ni har mycket att vinna på att prata om saken i just de här termerna. Chansen är god att ett sådant samtal kommer att ge er båda mer kunskaper om er dotter och ett mer nyanserat synsätt på hur ni ska förhålla er till henne.

Passa också på att spalta upp vilka konkreta omständigheter som talar för att er dotter kan hantera en sådan situation, och vilka konkreta omständigheter som talar emot. Är hon ansvarstagande och plikttrogen? Impulsiv och risktagande? Är hon mogen för sin ålder? Har ni en öppen och god relation till henne? Låter hon sig lätt påverkas, eller är hon principfast?

Genom att berätta för varandra om hur ni känner det, och vilka fakta ni grundar er bedömning på så kommer ni också att närma er varandra i synsätt. Det är inte alls säkert att det kommer att resultera i att ni tycker lika, men säkerligen kommer det ändå att göra er mer benägna att kompromissa.

Självklart är det också bra om ni kan prata med er dotter om varför hon vill övernatta med pojkvännen. Kanske kan hon, till och med i era ögon, presentera goda skäl till detta.

Vad ni än kommer fram till är det positivt för er dotter om ni kan enas om ett gemensamt förhållningssätt. Att som tonåring, med allt vad det innebär av osäkerhet, utsättas för sina föräldrars konflikter stärker knappast den bräckliga självkänslan. Sen är det inte heller så att en regel som gäller nu nödvändigtvis behöver gälla sedan. Man kan bestämma något nu, men också bestämma att saken ska omförhandlas om ett tag. Kanske under förutsättning att vissa villkor då är uppfyllda.

Vänlig hälsning,

Jenny Klefbom, leg psykolog