Ingrid Gråberg svarar:

Om ingenting annat hjälper kan en flytt till annan ort vara ett alternativ värt att pröva, men det finns inga garantier att det hjälper – eller att 15-åringen finner sig i det.

I brevet framkommer att din systerson haft kontakt med ”Mini-Maria”, det vill säga en mottagning för ungdomar som riskerar att utveckla eller redan har utvecklat någon form av missbruk. Där har man goda kunskaper både om tonåringar och om missbruksbeteenden. De brukar också samarbeta med socialtjänsten, vilket är bra om man som förälder känner att man är på väg att helt tappa greppet om sitt barn.

Att killen bråkar och är aggressiv behöver inte betyda att han själv vill att hans liv ska se ut som det gör idag. Men det verkar som ni hamnat i ett läge där ingen närstående vuxen lyckas nå fram till honom. Då gäller det att ta all hjälp man kan få från Mini-Maria, socialtjänsten, BUP, skolan och polisen.

Har ni belägg för att han säljer droger gör ni honom en tjänst genom att polisanmäla honom. Ju länger han får hålla på desto svårare blir det att ta sig ur det.

Mamma behöver få stöd och råd kring hur hon ska kunna sätta gränser för sin son och hur hon ska bemöta hans aggressioner. Och inte minst viktigt är det att kunna nå fram till honom i syfte att kunna förstå hans beteenden och kunna motivera honom till en förändring.

I första hand tycker jag mamma ska vända sig till Mini-Maria. De är specialister inom området och kan ge råd om allt som har med problematiken att göra – allt ifrån föräldrars förhållningssätt till när det är dags att söka annan hjälp och var.

Med vänlig hälsning,

Ingrid Gråberg, leg psykolog