
Jag har träffat mannen i mitt liv, och han är på samma plan. Vi är båda två övertygade om att vi är som gjorda för varandra, och är redo att bygga något livsvarigt på det. Ett stort problem som figurerat hela tiden, nu över ett halvår, är att han har en väldigt bra och nära relation till sin före detta, som han varit tillsammans med väldigt länge sedan de var mycket unga. De gjorde slut ett par år innan vi träffades och har sedan dess varit nära kompisar.
Jag är inte svartsjuk, litar helt på honom och känner inga svartsjukekänslor över att han träffar henne, vilket han gör väldigt regelbundet enligt något som nästan liknar ett orubbligt schema. Problemet är att det inte är på ett naturligt sätt i förhållande till mig. Jag har aldrig träffat henne, trots att hon uppenbarligen är en viktig del i hans liv och trots att han säger att jag är den rätta för honom. Detta beror enligt honom på att det är känsligt för henne.
För mig är det självklart att det inte borde vara något konstigt om jag hänger på ibland när de ses, och det har dykt upp ett flertal tillfällen, eftersom detta sker så ofta, när det borde vara fullt naturligt att jag var med, dvs. hade det varit vem som helst av hans andra kompisar hade jag varit med. Naturligtvis måste det inte alltid vara så, men det ska heller enligt mig inte vara något konstigt att jag som en del i hans liv ibland är närvarande.
Är mina känslor obefogade? Hur hanterar jag det här på ett bra sätt?

Mattias Lundberg, leg psykolog, leg psykoterapeut