Philip Weiss svarar:

Du ställer frågan - Men varför drar jag mig ur i varje försök till relation? Varför är jag rädd för närhet? Du skriver vidare att du på senare år saknat någon att prata med och dela saker med. Å andra sidan tycker du att du har det ganska bra med dig själv. Så intresset för att komma andra människor närmare finns, men det är rädslor som hindrar dig.

Om jag försöker skapa lite klarhet i detta så gör jag det mer utifrån ett generellt resonemang eftersom jag inte kan tala direkt med dig om hur du tänker och känner. Dels så kan det vara så att du i din självbild i mötet med andra tänker negativa tankar om dig själv om hur du är som människa och kanske också om ditt utseende. Sådana tankar brukar vanligtvis leda till eller ackompanjeras av känslor som skam, sorg eller vanmakt och nedstämdhet.

Vidare kan självbilden också skapa negativa föreställningar om vad andra tänker och känner gentemot dig, tex att andra tänker att du är en ointressant person, oattraktiv kvinna och liknande negativa tankar. Detta leder oftast till känslor som rädsla för att möta andras tänkta negativa syn på en själv. Vid sidan om rädslan finns ofta även skammen, vilket hämmar en från att våga kliva fram.

Det jag nu beskrivit är sådant som en legitimerad psykolog/psykoterapeut skulle kunna hjälpa dig med att upptäcka och förändra. På så sätt bygger du upp en större trygghet i dig själv och därmed i relation till andra människor. Terapeuten skulle vidare kunna stötta dig när du prövar att närma dig andra människor.

Varför har du utvecklat rädsla för närhet? Det kan jag givetvis inte svara på utan att ha möjligheten att tala direkt med dig. Återigen så blir mitt svar mer utifrån hur jag tänker att man kan utveckla motsvarande svårigheter som du har. Jag tänker att man antingen varit med om någon eller upprepade traumatiska upplevelser som påverkat ens fortsatta liv på så sätt att man skyddar sig genom att inte utsätta sig för att ånyo bli kränkt, sviken, övergiven och misshandlad psykiskt och/eller fysiskt.

Det behöver nödvändigtvis inte vara ett trauma, utan mer kombinationen av den person vi är (vi har alla olika personlighetsdrag) och den uppväxtmiljö vi kommer ifrån.

Ett blygt och försiktigt barn som växer upp i en miljö där barnet känner sig som en främmande fågel i sin familj och där hon inte får förståelse och stöd att våga pröva närhet till främmande kan som vuxen dras med motsvarande rädslor som du har.

Det får mig att avslutningsvis också tänka att en kontakt med en psykolog/psykoterapeut, utöver att utforska varför du är rädd för närhet och hur du skall komma vidare i ditt liv, även blir ett övningsfält för hur man bygger relationer.

Lycka till!

Philip Weiss, leg psykolog, leg psykoterapeut