Jenny Klefbom svarar:

Er dotter har helt klart blivit ordentligt skrämd av någonting hon sett på teve. Det verkar som att det är ett barnprogram som har skrämt henne, och den rimligaste tolkningen blir därför att hon har missuppfattat eller feltolkat någonting. Hade hon däremot sett ett program avsett för vuxna, så hade det kanske tvärtom handlat om en helt adekvat rädsloreaktion.

När en människa, oavsett om det är en vuxen eller ett barn, har utvecklat en så här stark, men sannolikt ogrundad och irrationell, rädsla, behöver man gå till botten med vad det var som skrämde så. Dels behöver man förstå det skrämmande, genom att göra det begripligt. Dels behöver man bryta undvikandebeteendena, och i stället konfronteras med det som man blivit så rädd för. Så att man kan upptäcka att det inte var så skrämmande.

Nu verkar det inte vara så enkelt som att ni ska konfrontera er flicka för teven, eller läskiga program, i allmänhet. Det är ju någonting väldigt speciellt som har skrämt henne, och det duger förmodligen inte med mindre än att hon får utforska just detta program. Därför ter det sig väldigt angeläget att ni tar reda på exakt vad det var för program hon såg.

Försök att fråga henne om innehållet; Vilka karaktärer var med, vad var det som hände osv. Kolla också med syskonen, om de möjligen var med och tittade vid samma tillfälle. Kanske kan de, som är äldre, bättre redogöra för programmets innehåll. Det går också att kontakta tevekanalerna och förhöra sig om vad de sände just den dagen, och vid den aktuella tidpunkten, om det inte framgår av tevetablån.

Om ni lyckas få reda på vad det kan ha varit, så ska ni se till att få tillgång till programmet igen. Titta på det ni vuxna, och försök förstå vad det var som skrämde er dotter. Sedan kan ni ta upp detta i samtal med henne, och kanske också se programmet tillsammans med er dotter. Detta ska förstås ske under trygga former. Ett sätt att låta henne känna kontroll är att låta henne styra med fjärrkontrollen – paus –play – paus – play, osv. Se gärna programmet många gånger och tala om innehållet så kommer hennes rädsla med största sannolikhet att klinga av.

Om det inte går att få reda på vad det var för program, så får ni försöka bearbeta hennes upplevelser på andra sätt. Låt henne rita, spela teater, berätta och tala om vad det var som var så läskigt. Var det något med bilderna? Musiken? Att det var mörkt? Att något barn var rädd? Ställ massor av frågor, och prata om hur det kan vara i sådana situationer som hon tar upp.

En annan fråga är hur ni ska hantera hennes krav på att ingen längre får titta på teve. Det är inte rimligt att ett barn i en familj om 5 ska få bestämma i en sådan fråga. Det är inte heller bra, att rädslan får sån stor makt och påverkan, då det troligtvis kommer innebära att den bara befästs och i värsta fall växer. Var bestämd på den punkten, men tvinga henne inte att själv se på teve om hon inte vill. Då får hon gå undan. Poängen här är att det ska vara lite ”besvärligt” för henne att upprätthålla detta beteende.

Jag hoppas också att ni har lärt er något av det som har hänt: Det är inte lämpligt att låta så här små barn titta på teve helt utan insyn av vuxna. Så håll er i närheten hädanefter när barnen ser på teve, så att ni kan stämma i bäcken på ett tidigare stadium om något liknande händer igen.

Med vänlig hälsning,

Jenny Klefbom, leg psykolog