Jenny Klefbom svarar:

Jag förstår att du känner dig nedslagen och upprörd, om du alldeles nyss fått ditt födelsekalas förstört av ditt barnbarn. Tyvärr är det ju så att man inte väljer sina släktingar, vare sig barn, föräldrar eller barnbarn. Man får snällt hålla tillgodo med dem man får. Däremot brukar det vara en stor lättnad för många, att förstå mer om bakgrunden till olika personers negativa beteenden. Det blir t ex mycket lättare att ha fördragsamhet med sin pappas passiva beteende om man får reda på att det beror på att han lider av depression. Eller att hjälpa sin svärmor med städningen om man får veta att hon har ryggproblem. Och så vidare.

Därför tycker jag att det skulle vara bra om ni alla får en förklaring till ditt barnbarns beteende. Hittills har du resonerat i termer av att han är bortskämd, och att hans mamma kanske är lite dålig på att sätta gränser för honom. Så kan det förstås vara. Din beskrivning stämmer också ganska väl på en pojke med ADHD.

Har han inga problem i skolan alls, så stämmer förstås inte den hypotesen. Men det verkar ganska osannolikt att ett barn som är en sådan tornado på fritiden skulle sitta snäll som ett lamm hela skoldagarna.

Du kan förstås inte bestämma om vad ditt barnbarn behöver i vårdväg, men jag tycker att det vore både modigt och omtänksamt av dig att ta upp frågan om en utredning till diskussion med pojkens föräldrar. Jag kan naturligtvis inte garantera dig att ett sådant förslag kommer att tas emot väl av föräldrarna. Kanske upplever de bara ditt förslag som ett kritiskt påhopp. Men chanserna ökar att de förstår omtanken bakom ditt förslag om du talar mer utifrån pojkens behov, än utifrån dina egna känslor.

Precis som du skriver så förväntar man sig ju faktiskt att barnen ska bli lugnare, och uppnå ökad mognad, med åldern. Så har inte riktigt skett här. Och en oroväckande tanke är vad som kommer att hända om han inte lugnar ner sig under de kommande åren heller. Därför finns det all anledning att ta itu med att få en förklaring av problemen nu. Och inte när ni står där med en tonåring helt utan spärrar.

Här kan du läsa mer om Barns utveckling, Barnbarn och ADHD

Vänlig hälsning

Jenny Klefbom, leg psykolog