Anna Karlstedt svarar:

Jag kan förstå att det är frustrerande att se någon man bryr sig om må dåligt och inte få hjälpa till. Att dessutom bli satt ”på vänt” tills hon mår bättre gör det hela än svårare.

Det är dock svårt att hjälpa någon som inte vill ha hjälp. Jag tror att det enda du kan göra är att visa henne att du vill finnas där för henne, vilket jag också uppfattar att du har gjort.

Det tycks också som att du är ganska klar över vad du tycker och känner om att hon drar sig undan, och det är bra att du noterat din tendens till skuldbeläggande och inser att det inte underlättar för er.

Har du provat att prata med din partner om det här i stunder då hon mår bra? Det är mycket lättare att ”nå fram” till någon och få till ett konstruktivt samtal, om man inte är i affekt.

Inte sällan undviker man att prata om jobbiga saker när det äntligen vänt och känns bra igen. Men det är i de stunderna du har möjlighet att beskriva hur du känner det då du blir utestängd (men undvik skuldbeläggande) och vad du skulle önska istället. Ni kan försöka problemlösa lite kring det tillsammans. Kanske kan ni nå en överrenskommelse om hur ni ska hantera hennes svackor och tillsammans hitta vägar för dig att både vara och känna dig som ett stöd. Stöd och hjälp kan ju se ut på väldigt många olika sätt och det finns möjligheter att hitta lösningar som ni båda kan känna er tillfreds med.

Om du ändå inte lyckas nå förståelse eller kan få till en förändring, så får du ställa dig frågan om du kan förhålla dig till det hela på ett annorlunda sätt. Kan du stå ut med att bli vänd ryggen? Kan du göra något för att själv må bättre då det händer? Fundera på för- och nackdelar med er relation, och ta sedan ställning till om du kan leva med henne under de omständigheter som är, och vara tillräckligt lycklig själv.

Lycka till!

Anna Bennich Karlstedt, leg psykolog