Anna Karlstedt svarar:

Det låter som att ni har det jobbigt när ni grälar och jag förstår att det emellanåt blir tungt för dig. Det är oerhört svårt att nå fram till någon som beter sig så aggressivt. Jag tror att din beskrivning ”ett krig man måste vinna” är precis det som händer.

Visst är det så att ens historia sätter spår. Din pojkväns bakgrund låter tung och svår och spelar sannolikt en betydande roll i hans sätt att bete sig idag. Att reagera med aggressivitet kan ha fyllt en viktig funktion (ur överlevnadssyfte) för honom i hans liv på gatan och i fängelset. Även om aggressiviteten idag inte längre fyller samma funktion är det tyvärr svårt att bryta ett aggressivt beteendemönster, vilket lätt triggas i lägen då han känner sig trängd eller hotad. Det skapar problem i de relationer han har idag, med dig och andra.

Inget fall är hopplöst! Utifrån ditt brev och din fråga drar jag slutsatsen att han inte genomgått någon (eller i alla fall inte särskilt mycket?) psykologisk behandling tidigare, och då finns ju mycket kvar att pröva. Jag kan utläsa att du vill honom väl och redan påbörjat försök att hjälpa honom. En förutsättning för att lyckas är dock hans egen motivation att förändra sitt beteende, utan egen drivkraft blir det svårt och enbart din välvilja och omtanke kommer inte att räcka till.

Vilken skola som är passande går inte alldeles enkelt att svara på. Det finns flera inriktningar som hjälper människor och visar goda behandlingsresultat. Det är viktigt att den som söker hjälp känner sig tillfreds med arbetssättet och med den psykolog/psykoterapeut som man skall arbeta med.

Inom den inriktning som jag själv har, kognitiv beteendeterapi (KBT), finns det behandlingsprogram som framför allt syftar till att ersätta ilska och aggressivitet med andra, mindre destruktiva beteenden, ART (Aggression Replacement Training). Det är en behandling som används mycket inom kriminalvården, men den har visat goda resultat och går numera också att få i flera andra sammanhang. En fördel med ART kan vara att behandlingen är fokuserad just på det din pojkvän har svårigheter med och därför kanske är lättare att ”sälja in” och motivera till än mer generella terapiformer. KBT har generellt visat sig vara en effektiv metod vid ilskehantering.

Om din pojkvän är motiverad att också ta ett mer allomfattande grepp på sina svårigheter, jag tänker då främst på hans bakgrund, kan Kris och traumacentrum vara en lämplig institution att kontakta (särskilt om han aldrig fått någon krisbearbetning efter allt han varit med om). Här arbetar man med människor som varit i krig, utsatts för tortyr eller råkat ut för andra traumatiserande händelser. Man arbetar med såväl kognitiv beteendeterapi som psykodynamiska terapier.

En tredje variant jag kan tänka mig är att ni söker er till parterapi, för att tillsammans försöka reda ut hur ni kan hantera konfliktsituationerna. Det är ofta en effektiv väg för att få till förändring. I varje kommun skall familjerådgivning tillhandahållas, alternativt kan man söka en psykolog eller psykoterapeut privat.

Här får du några länkar som kan ge dig mer information:
Kris och trauma
Kognitiv beteendeterapi (KBT)
Psykodynamisk psykoterapi

Jag önskar er lycka till!

Hälsningar

Anna Bennich Karlstedt, leg psykolog