Jenny Klefbom svarar:

Socialstyrelsens nya riktlinjer kommer sannolikt att innebära att den behandling som i första hand ska ges mot depression är psykologisk behandling. Denna behandling ska vara evidensbaserad, och i nuläget är det KBT som är den psykoterapi som har starkast evidens (forskningsstöd), även om andra terapiformer också har stöd i forskningen.

I dagsläget finns det för få utbildade psykoterapeuter med KBT-inriktning för att fylla den efterfrågan som finns. Det problemet har man försökt lösa genom att sänka utbildningskraven för dem som ska ge terapin. Detta är en mycket olycklig utveckling, eftersom det inte finns något som helst forskningsstöd för att KBT har någon effekt om den ges av personer som saknar ordentlig utbildning.

Risken är alltså stor att man inom psykiatrin kommer att ge behandlingar som inte ger någon effekt. Det finns också en uppenbar risk att man får negativa biverkningar av en sådan behandling, eftersom psykoterapi kan sätta igång kraftfulla psykiska mekanismer. Mekanismer som kräver en gedigen utbildning för att upptäcka och undvika.

Jag föreslår därför att du och din dotter börjar med att undersöka vad psykiatrin, i staden din dotter flyttar till, har att erbjuda i form av KBT, om det är den terapiform som din dotter föredrar. Ta noga reda på terapeutens utbildning, och försäkra er om att han eller hon har minst grundläggande (tidigare kallad Steg 1) utbildning i KBT. Om man inte kan erbjuda det, inom rimlig tid förstås, kan det vara en idé att söka efter en privat psykoterapeut om man har de ekonomiska möjligheterna.

På Psykologiguiden kan du mycket riktigt söka efter privatpraktiserande psykologer. Man kan också söka på inriktning, som exempelvis KBT. Är du osäker på psykologens kvalifikationer ska du aldrig dra dig för att fråga – det har man rätt till som patient (eller mamma till patient) och det bör bara uppfattas som positivt och seriöst. Viktig är t ex att den som behandlar har ett legitimationsgrundat yrke, och därmed omfattas av den ansvarsförsäkring som legitimerade vårdgivare måste göra.

Med vänlig hälsning,

Jenny Klefbom, leg psykolog