Krönika

2010-02-12

Om konsten att Hålla Skymning

En kvinna jag träffade en gång hade ett landställe som hon vistades på mellan varven. Hon bodde bredvid ett vackert gammalt hus, gult tror jag det var, med vita knutar och en glasveranda. I det vackra huset bodde en gammal dam, hon var säkert nästan nittio. Damen hade om somrarna besök av sitt barnbarn, en flicka i tioårsåldern som ofta sprang omkring i hennes fina trädgård, lekte med en kolsvart katt eller drack saft i bersån med sin mormor.

Kvinnan jag träffade berättade att hon brukade ta kvällspromenader med sin hund, och eftersom hon passerade det vackra gamla huset så uppmärksammade hon att flickan och hennes mormor varje kväll satt på glasverandan. De satt där i varsin korgstol, bredvid varandra och liksom bara tittade. Ut i horisonten. Bort i ingenting. Kvinnan tyckte det såg lite... märkligt ut och då hon en dag stötte ihop med den gamla damen frågade hon vad de gjorde, de två där på glasverandan, varje kväll? Damen log lite och svarade:
- Vi håller skymning.

Jag brukar tänka på det där ibland. Då mina egna barn kommer hem ifrån en dag fullspäckad av aktiviteter i skola och på dagis och säger: Får jag spela TV-spel? Eller slänger sig på soffan och gnäller: Jag har inget å gööööra! Då min man och jag och våra grannar och deras grannar lägger hämtnings-, lämnings- och skjutsning-till-aktiviteter-schema. Då informationsflödet är oändligt. Då vi ska välja försäkringsbolag, pensionsförsäkring, teleoperatör, bank. Då vi kan storhandla till klockan tio på kvällarna om vi vill. Då vi lägger våra lediga minuter på bussen på att facebooka, twittra och skicka mail via IPhone. Då vi äter fort, skyndar att hälla i oss en takeaway-latte på vägen, då vi går fort även om vi inte har bråttom. Då det inte längre är stängt på söndagarna, ja, inte ens tråkigt på Långfredag.

Det pratas så mycket om stress. Till och med våra förskolebarn känner till, känner av och använder begreppet. Det forskas också mycket i ämnet. Vi vet och kan massor. Det svåra är att göra förändringarna. De som krävs om man har fått problem med koncentration, minne, har svårt planera och prioritera. Om man har plågsamma humörsvängningar. Om man bär på en ständig känsla av bristande kontroll samt upplevelsen att alltid ligga efter och aldrig räcka till. Om sömnsvårigheterna är ett faktum, det höga blodtrycket högt. Om man exploderar på ICA för att man ta mig tusan alltid, ALLTID väljer den långsammaste kassakön.

Egentligen är problemet inte stress i sig. Vi tål stress jättebra. Problemet är bristen på återhämtning. I detta relativt nya 24-timmarssamhälle ligger ansvaret på oss som individer att få till den livsviktiga vilan, att hitta en rimlig balans mellan upp- och nedvarvning.

Med återhämtning menas inte bara sömn och vila i liggläge. Vad som är återhämtning är individuellt. Det kan vara trädgårdsarbete, ett träningspass, en skogspromenad, att läsa, se på TV, leka med barn eller barnbarn, diska eller träffa en vän. Men - förutsättningen för återhämtning är dock att det man gör kan ske utan krav, att det är lustfyllt, att man kan gå upp i det och för en stund glömma alla göra-listor och måsten. Det är inte alltid så lätt att få till den typen av återhämtning.

Det är alltså, konstigt nog, en konst att Hålla Skymning. Det fina i kråksången är att man kan träna sig i det.