Psykologiguiden
Mindre textNormal textStörre textSkriv ut denna sidaLägg till bokmärkeSkicka denna sida till en vän
 

Förälskelse

Förälskelse är en stark kraft förknippad med lycka och njutning, energi och närhet. Förälskelsen förbereder oss för kärlek, men där kärleken kan vara livet ut varar förälskelsen vanligen bara några veckor eller månader.

 


 Förälskelsens psykologi 

 

I förälskelsen luckras gränserna mellan det egna jaget och den andra upp. Man blir mottaglig för en annan människas väsen, ofta rent av uppslukad. Den andra personen upptar plötsligt alla ens tankar och allt annat blir mindre viktigt. Hunger- och trötthetskänslor minskar, sexlust och behovet av närhet ökar.

 

Detta totala uppgående i en annan människa kan liknas vid det som sker mellan nyblivna föräldrar och deras nyfödda barn. Under spädbarnsperioden hjälper denna upptagenhet föräldrar och barn att knyta an till varandra.

 

Även under förälskelsen är det starka band som knyts, som en förberedelse för den mer varaktiga kärleken.

 

Förälskelsen är en underbar kraft som även kan vara en dörr till förändring, en möjlighet att utveckla nya sidor hos sig själv och förändra riktning i sitt liv.

 


Förälskelsens biologi

 

Det är inte bara utseende, personlighet eller sociala egenskaper som påverkar vårt val, utan också den andres dofftyp. För att påverka den andre skickas kemiska signaler, så kallade feromoner, ut till den man är förälskad i.

 

Förälskelsen är styrd av känslor inte förnuft; det sker genom att kemiska ämnen frigörs som har en stark påverkan på oss. Signalämnen som är förknippat med känslor av lycka och njutning strömmar till, bland annat dopamin och fenyletylamin. Kortisol och adrenalin ger energi, oxytocin befrämjar nära förbindelser och testosteron stimulerar sexlusten hos både kvinnor och män.

 

Förälskelsefasen varar ofta några veckor eller månader, men knappast längre än ett och ett halvt år – kroppen säger ifrån, det tar så mycket energi.

 


Individuella olikheter

 

Även om det finns generella likheter i förälskelsefasen så finns det också individuella olikheter. Under förälskelsen har vi en benägenhet att se det vi vill se hos den andre, och vi blir sämre på att uppmärksamma egenskaper som vi tycker mindre bra om.

 

De flesta av oss bär i större eller mindre utsträckning på en ouppfylld längtan efter att känna oss fullkomligt älskade och trygga tillsammans med en annan person, vilket är en stark drivkraft till att bli förälskad. Förälskelsen kan därför ibland fungera som ett försvar mot egna olösta problem.

 

I tonåren går förälskelsen hand i hand med den egna identitetsutvecklingen; den andre personen används som spegel för att förstå vem man själv är. När den andre inte längre ”behövs” i den utvecklingsfas man befinner sig i är det lätt att känslorna svalnar.

 

Under livet sker en naturlig mognad genom erfarenhet; ju mer vi mognar, desto mer kommer vi också att kunna se den verkliga personen även under förälskelsen, istället för en fantiserad drömbild av den andre.

 

De som har känt sig älskade och trygga som barn kommer inte att ha samma behov av att idealisera den andra personen under förälskelsen, eller förställa sig själv för att bli älskad. Men har man känt sig otrygg och har en dålig självkänsla så förväntar man sig (oftast omedvetet) att den andra personen ska tillgodose de ouppfyllda behov man har. Kärleken kan då lätt bli till en dragkamp.

 

Hur detta mönster ser ut beror mycket på hur anknytningsmönstret till föräldrarna (eller vårdnadshavarna) har sett ut under uppväxten, särskilt under tidig barndom.

 

Samtidigt är förälskelsen en tid när man är öppen och mottaglig för att förändras och där kärleksrelationen kan vara en hjälp för att utvecklas i sitt sätt att relatera till andra – att mogna och växa tillsammans genom relationen.

 


När förälskelsen blir ett problem

  

Ställ frågor till dig själv och skriv ner

 

Fundera igenom hur ditt ”förälskelsemönster” ser ut. Vilken typ av personer faller du för – är det personer som du ”vill” falla för eller dras du till personer som är destruktiva för dig?

 

Blir du blixtförälskad eller tar det lång tid? Finns det ett mönster i vad som brukar göra dig besviken? Känner du igen något från hur din relation till föräldrar och syskon har sett ut? Finns det några särskilda händelser som du tror kan ha påverkat dig?

 

Skriv gärna ner vad du kommer på utan att tänka alltför mycket – när inte ”censuren” är påslagen kan man få nya värdefulla insikter.

 

 

Prata med närstående

 

Prata med vänner och (om du är i en relation) med din partner om dina förväntningar, dina besvikelser och ta hjälp av dem för att förstå dig själv bättre.

 

Vänner ser ofta det vi är blinda för i oss själva. Om du öppnar upp frågan; ta tacksamt emot svaret även om det kan vara smärtsamt till en början.

 

 

Förändra lite i taget

 

Kommer du fram till att det är saker du vill ändra på: Ta ett steg i taget för att göra det.

 

Om du ser ett mönster i att du blir förälskad i personer som inte visar dig respekt och kärlek så måste du öka din självrespekt för att komma tillrätta med detta.

 

Om du lämnar relation efter relation – fundera på varför du är så rädd för att binda dig vid en person.

 

Försök att utmana dig själv och förändra lite i taget.


 


 

© Psykologiguiden 2014 

Författare: Anette Utterbäck, Dr Med, leg psykolog, leg psykoterapeut, spec i klinisk psykologi
Publicerad: 2010-03-26
Uppdaterad: 2014-04-25