Psykologiguiden
Mindre textNormal textStörre textSkriv ut denna sidaLägg till bokmärkeSkicka denna sida till en vän
 

Psykodynamisk psykoterapi

Psykodynamisk psykoterapi (PDT) har sitt ursprung i psykoanalysen, en teori och behandlingsmetod med Sigmund Freud som upphovsman.  Den har utvecklats och förändrats under det dryga århundrade som gått sedan psykoanalysen började växa fram.


En viktig utgångspunkt i PDT är att psykiska symtom är meningsbärande och möjliga att förstå. De uppstår som en följd av att individen, ofta på ett omedvetet plan, försöker hantera och lösa motstridiga och problematiska relationer och inre konflikter. Målet i psykodynamisk psykoterapi är därför inte i första hand att uppnå symtomlindring – även om det också är viktigt – utan att klienten ska få hjälp att förstå och bearbeta de inre konflikter som ligger till grund för symtomen.  Därigenom kan man komma fram till ett mer konstruktivt sätt att förhålla sig till andra människor och livssituationer.


En annan utgångspunkt är att individens livshistoria, särskilt de första åren, har stor betydelse för den vuxna människans liv. I psykodynamisk psykoterapi arbetar man därför delvis med att bearbeta relationer, upplevelser och minnen från klientens tidiga livshistoria och att i ljuset av denna tolka och förstå klientens liv här och nu, med allt vad det innebär av relationer, känslor och livsmönster. Man kan säga att man använder ”då” för att bättre förstå och förändra ”nu”.


Som i de flesta terapiformer lägger man stor vikt vid en god och förtroendefull samarbetsrelation mellan klient och terapeut. I den psykodynamiska terapin utgår man dessutom från att klienten i relationen till sin terapeut kommer att spegla och upprepa de relationsmönster hon/han har med sig sedan tidigare.


Genom att bli medveten om dessa mönster blir de möjliga att förstå och känna igen, och det blir då lättare att förändra till mer ändamålsenliga livsmönster.



Exempel


En kvinna söker psykoterapi på grund av nedstämdhet och trötthet. Hon har så långt tillbaka hon kan minnas ”servat” andra, tagit på sig många uppgifter och visat en stor omsorg om andra. Varje försök att säga nej eller begära något för egen del har lett till ”dåligt samvete”.


I terapin känner hon ett ansvar för att inte vara besvärlig för terapeuten och oroar sig en del över det.


Ur ett psykodynamiskt perspektiv är det viktigt att förstå och analysera de känslor och konflikter som ligger bakom kvinnans beteende och symtom. Vad fruktar hon skulle hända om hon inte längre ställer upp? Vilka känslor undviker hon genom att alltid ”offra sig” för andra? Hur ser sambandet ut mellan hennes tidiga relationer och det sätt på vilket hon förhåller sig till andra (och till terapeuten) idag?


Om kvinnan genom psykoterapin får insikt om de mekanismer som ligger bakom hennes beteende och med hjälp av terapeuten får bearbeta dessa, kan det leda till att hon mer medvetet och konstruktivt kan balansera omsorgen om andra med omsorgen om de egna behoven.



Vanliga frågor


Hur länge pågår behandlingen?

Psykodynamisk psykoterapi kan variera från långtidsterapier på flera år till korttidsterapier på 10-20 sessioner.


Hur ofta träffas man?

Det är vanligt att man träffas en gång/vecka, men det kan också förekomma både tätare och glesare intervall.


Hur går behandlingen till?

Efter en noggrann intervju och bedömning kommer psykoterapeut och klient överens om ramar och vad som ska vara fokus för behandlingen.


I en korttidsterapi avgränsar man en speciell problemställning som man arbetar med. Psykoterapeuten är då också mer aktiv i sitt förhållningssätt och hjälper till att hålla fast samtalet vid det fokus man har kommit överens om. I en långtidsterapi lämnas ett större utrymme för att följa klienten och att mer djupgående bearbeta det som i stunden kommer upp.


Vad är terapeutens roll?

Terapeuten arbetar med frågor, klargöranden och tolkningar för att hjälpa klienten till insikt.


Grundtanke?

Att bli medveten om sina känslor och reaktioner – och var de kommer ifrån – kan i förlängningen förändra vår självbild och självkänsla.





© Psykologiguiden 2016 

Författare: Kerstin Twedmark, leg psykolog, spec i arbetslivets psykologi
Publicerad: 2009-04-29