Psykologilexikon

(1875-1961). Schweizisk psykiater och psykolog vars psykologi rönt stor uppmärksamhet inom samhälls- och beteendevetenskaperna, inom konst-, religions- och litteraturvetenskapen samt inom antropologin.

Redan tidigt var Jung starkt upptagen av drömmar och fantasier men drogs som studerande till naturvetenskaperna, särskilt zoologin och geologin. Han hyste också ett starkt intresse för olika religioner samt för grekisk-romersk, egyptisk och förhistorisk arkeologi. Han blev medveten om kluvenheten i sina intressen och hans psykologiska teori kom i stor utsträckning att handla om överbryggande av sådana motsatser i människans psyke som tanke och känsla, intuition och varseblivning, manligt och kvinnligt, profant och religiöst.

Jung började sin bana som psykiater vid Burghölzikliniken i Zürich 1902. Han inledde sin forskning med att konstruera ett associationstest. Med hjälp av detta kunde han konstatera att många patienter hade svåra känslomässiga blockeringar i sitt tankeliv och att deras psykiska störningar i många fall hade en inre mening.

År 1903 läste han Sigmund Freuds (1856-1939) epokgörande bok Drömtydning, som kommit ut tre år tidigare. Jung betraktade Freud som den första betydande person som han mött, och Freud trodde att han i Jung funnit sin andlige son (cirka 20 år yngre än han själv) och naturlige efterträdare inom den psykoanalytiska rörelsen. De inledde ett samarbete som dock bröts 1914. Jung fann att han inte kunde instämma i själva grunden för Freuds teori, nämligen att psykiska störningar alltid skulle ha sin grund i störningar på könslivets område och i undertryckande av sexualdriften.

Under de år som följde utformade Jung den analytiska psykologin, en beteckning som (hur egendomligt det än låter) var avsedd att markera ett avståndstagande från Freuds psykoanalys. I stället för att sönderdela psyket genom analys, var det hos Jung fråga om att studera psyket i de olika former det framträdde. Vad han i själva verket var inriktad på var psykosyntes, dvs psykets förmåga att skapa enhet och sammanhang i känslornas och tankarnas virrvarr.

Jung försökte på olika sätt förstå och komma till rätta med känsloladdade drömmar och fantasier. Han gav därmed idén till den speciella form av psykoterapi som tar sin utgångspunkt i och ofta består i mobilisering av bildsviter inför den inre synen. Se imaginativ metod, symboldrama.

Från slutet av 1910-talet fram till sin död skrev Jung ett stort antal arbeten (efter hans död samlade i 18 volymer). Det första större arbetet, Psykologiska typer, kom ut 1921. I detta införde han det sedermera fruktbara motsatsparet inåtvänd (introvert) och utåtvänd (extravert) samt teorin om människans fyra psykiska funktioner.

(Se även arketyp, extraversion, individuation, introversion, självet, kollektivt omedvetet, mandala, Myers-Briggs Type Indicator, Spielrein, typologi.)