Psykologilexikon

Eng: family therapy, marital therapy, marriage therapy, couple(s) therapy.

Behandling av hela familjers problem, varvid man vanligen har hela familjen samlad, s k conjoint familjeterapi. I vissa fall är det en man och en kvinna som tillsammans fungerar som terapeuter.

Familjeterapi kan bedrivas enligt många metoder utifrån olika teorier om hur familjeliv fungerar. Under 1980-talet kom termen familjearbete att i ökande utsträckning användas om sådana kontakter med familjer som tidigare kallades familjeterapi.

Känd företrädare för teorin om familjekonstellationers och familjesystems betydelse för uppkomsten av psykisk störning var Nathan Ackerman (1908-1971), av många räknad som pionjären inom familjeterapin. Mer känd blev emellertid Gregory Bateson (1904-1980) som 1956 presenterade sin teori om dubbelbindning i kommunikationerna mellan föräldrar och barn som orsak till schizofreni. Han blev grundare av Palo Alto-skolan i vilken ingick flera personer som under 1960- och 70-talen framträdde som framstående familjeterapeuter, såsom Salvador Minuchin, Jay Haley (1923-2007), John Weakland och Paul Watzlawick.

Det har uppstått flera olika riktningar inom familjeterapin motsvarande de olika riktningar som psykologi och psykoterapi var uppdelade på under 1970- och 80-talen. De viktigaste är:

• Psykodynamiskt inriktad familjeterapi. Den är mer inriktad på familjemedlemmarnas historia än andra riktningar och lägger särskild vikt vid familjemedlemmarnas omedvetna försvarsreaktioner, inre konflikter, barndomsupplevelser och nuvarande jagstyrka, vilket allt har betydelse för familjemedlemmarnas sätt att relatera till varandra, bl a i form av utlevelse av tidigare erfarenhet av konfliktladdade relationer.

• Strukturell familjeterapi, en korttidsterapi som utvecklades av Salvador Minuchin under hans arbete med fattiga svarta och puertoricanska familjer i New York. Enligt denna riktning ska terapeuterna fokusera på den aktuella familjestrukturen och inte på familjens förflutna. Deras roll är att gå in i familjesystemet och använda sig själva som instrument för att förändra det.

• Systemisk familjeterapi. Enligt denna ska familjeterapeuterna vara inriktade på familjemedlemmarnas samspel i nuet och söka ändra deras regelsystem.

• Problemlösande och strategisk korttidsterapi med familjer. Primärt ligger fokus här på relativt snabba lösningar vad gäller det som familjen upplever som sitt aktuella problem.

• Kognitivt beteendeinriktad familjeterapi som bl a innebär träning i att kommunicera på ett mer adekvat och konstruktivt sätt i familjen

• Psykopedagogisk metod. Denna går ut på att lära familjemedlemmarna att inta ett mindre kritiskt eller mindre överbeskyddande förhållningssätt mot den medlem i familjen som uppvisar en störning.

En grundtanke inom familjeterapin är att psykiska störningar hos människor kan uppkomma i en ogynnsam familjekonstellation. Den "identifierade patienten" (identified patient) är i många fall endast en symtombärare (symptom carrier), den hos vilken familjens störda relationer tar sig uttryck som hos en syndabock.

(Se även differentiering, familjearbete, familjerådgivning, parterapi, triangulering.)