Psykologilexikon

Eng: psychobiology.

1. Ursprungligen en beteckning på den riktning inom psykiatrin som leddes av den amerikanske psykiatern Adolf Meyer (1866-1950), enligt vilken individen är en varelse som har biologiska, psykologiska och sociala sidor. Psykiska störningar bör följaktligen bedömas och behandlas med bio-psykosociala metoder. Denna betydelse av ordet psykobiologi förekommer huvudsakligen i texter skrivna före 1960-talet och är då liktydig med den av Meyer konstruerade termen ergasiologi.

2. Biologisk psykologi, en vetenskap om hur djurs och människors sociala beteende uppstår och utformas som led i kampen för tillvaron. Sociala beteenden och samhällsstrukturer förutsätts ha tagit form och befästs genom att de varit gynnsamma för individernas möjligheter att överleva och fortplanta sig.

3. Vetenskap om hur kroppens funktioner, i synnerhet hjärnan och centrala nervsystemet, kontrollerar beteendena.

År 1975 utkom Edward O Wilsons (f 1929) stora verk Sociobiology, där olika djurarters sociala liv analyseras i såväl biologiska som psykologiska och sociologiska termer. Även människans sociala liv sätts in i detta perspektiv. Detta intrång på samhälls- och beteendevetenskapernas område från en biologs sida utlöste åren kring 1980 en våldsam debatt, präglad av den förtrytelse och avsky som många filosofer, psykologer och sociologer upplevde, när de på detta sätt fick se människan inplacerad i ett utvecklingsbiologiskt sammanhang och mänskliga kulturyttringar tolkade biologiskt. Se evolutionspsykologi.

(Se även etologi, fysiologisk psykologi, neuropsykologi, sociobiologi.)