Psykologiguiden
Mindre textNormal textStörre textSkriv ut denna sidaLägg till bokmärkeSkicka denna sida till en vän
 

Natur & Kulturs

Psykologilexikon

 

Här kan du hitta ordet du söker i Natur & Kulturs

Psykologilexikon av Henry Egidius.


Lexikonet rymmer 18 000 sökbara termer, svenska och engelska, samlade under 9 000 bläddringsbara ord och namn i bokstavsordning.

 

Lexikonet uppdateras kontinuerligt av Henry Egidius.


 

Sök:

 

Skriv in ditt sökord i rutan ovan, eller klicka på en bokstav för att bläddra i lexikonet.

betingning

Eng: conditioning [kənˈdɪʃənɪŋ], pluralis: conditionings; adjektiv: conditional; verb: condition, conditions, conditioning, conditioned.

Etymologi: "tinga" i betydelsen "komma överens om något" då man anger betingelser eller villkor för hur överenskommelsen ska fungera; det engelska ordet condition, som har flera andra betydelser i vardagsspråket än i psykologin, har ett ursprung i latinets con- {uttal: kånn} 'tillsammans' + dicere {uttal: di´kere} 'säga', 'tala', där det andra c:et (i condicio) ändrades i senlatinet och under medeltiden till ett "t" (conditio).


Ordformer: betingning, betingnings, betingningen, betingningens, betingningar, betingningars, betingningarna, betingningarnas; betinga, betingas, betingar, betingade, betingades, betingad, betingade, betingat, betingats.

 

En term med två betydelser

1. Att individen reagerar på visst sätt, till exempel med rädsla, ångest, ilska, hunger, när det uppstår eller avsiktligt åstadkommes (av till exempel en psykolog) en ny omständighet som är i tid och rum är kopplad till det som ursprungligen väckte rädslan, ångesten, ilskan och så vidare. (Efter att ursprungligen ha fått lust på mat vid åsynen av en tallrik med godsaker, kan individen reagera med lust på mat varje gång en matkasse som kommer innanför dörren. En ny betingelse, en ny förutsättning väcker matlusten. En betingning har skett, så kallad klassisk betingning eller respondent betingning. 'Respondent' därför att det är i svaret på stimuli som det skett en förändring, 'klassisk', därför att det var experiment i början av 1900-talet med den formen av betingningar som väckte störst uppmärksamhet på 1930- och 1940-talen. Eftersom matkassen (eller motsvarande) blivit en signal för mat, kan man säga att det är en form av signalinlärning.


2. Att individen börjar uppvisa ett helt nytt beteende som tar form under vissa omständigheter, om det i något avseende visar sig fungera och i den meningen blir förstärkt, får förstärkning. Barnets klotter kan ta viss form om någon i omvärlden visar sin uppskattning när vissa streck, rundningar och prickar börjar likna en "gubbe". I motsats till respondent betingning är det inte samma respons till ny stimulus som det är fråga om utan om ett helt nytt beteende som formas av förstärkningar. Det kallades från slutet av 1800-talet och flera decennier framåt instrumentell betingning - eftersom det är något som åstadkoms med det nyformade beteendet, från mitten av 1900-talet allt oftare operant betingning.


Betingning är på det sättet en form av lärande.

 

Begreppet betingning och forskningen om lärande genom betingning hör hemma i en naturvetenskaplig syn på djurs och människors beteende. Ideologiskt har betingningspsykologi och beteendeteori ursprungligen en bakgrund i upptäckterna av nervsystemets struktur och funktioner på 1800-talet.

 

Det ledde hos bland annat de ryska forskarna Vladimir Bechterev och Ivan Pavlov till försök att förklara djurs och människors beteende i termer av reflexer. Även bearbetningen i hjärnan ville man prova att se som reflexer av stimuli och responser.


Senare, speciellt kring mitten av 1900-talet, fick forskning och teoribildning kring betingningsfenomenen en motivering i positivismen som vetenskapsteori: att man ska studera och försöka förklara djurs och människors sätt att agera och reagera endast med hjälp av observationer av objektiva fakta, konstaterbara beteenden.


Psykologi tar då form av beteendeteori och beteendeanalys.


Allt vad en varelse gör förklaras som inlärt, så kallad inlärningsteori (eng: learning theory): uppfattningen att allt beteende är inlärt genom någon av ovannämnda former av betingning

 

Klassisk betingning: Pavlovs hundar och Watsons försöksperson, babyn Albert

Det klassiska exemplet på betingning är den ryske fysiologen Ivan Pavlovs (1849-1936) betingning av salivavsöndring hos hundar vid experiment som han gjorde under 1900-talets första årtionden.


Pavlov konstaterade att hundarna avsöndrade saliv när de fick mat i munnen. Maten var den stimulus som fick smaklökarna att reagera och denna påverkan på smaklökarna utlöste den obetingade (naturliga) responsen salivavsöndring. När Pavlov gav en signal med en lampa eller lät en metronom ticka några sekunder före matningen, började hundarna efter ett tag avsöndra saliv redan när signalen gavs. Denna reaktion var betingad, inlärd. Den fick som "betingelse", "förutsättning", att en ljus- eller ljudsignal getts upprepade gånger före utspisningen.

 

En naturlig stimulus, i detta exempel maten, kallas obetingad stimulus (eng: unconditioned stimulus, US). Den stimulus som individen lär sig att reagera på, i det här fallet ljus- eller ljudsignalen, kallas betingad stimulus (eng: conditioned stimulus, CS).  Mot dessa svarar en obetingad respons (eng: unconditioned response, UR) respektive betingad respons (eng: conditioned response, CR).

Pavlov kallade den obetingade stimulus för förstärkare eller förstärkande stimulus. Tack vare den förstärktes den betingade reflexen, som han kallade den: utan mat ingen salivavsöndring vid ljudet av metronomens tickande ljud.


Pavlov sökte visa att alla reaktionsmönster hos djur och människor kan förklaras som betingningar som sker genom kopplingar i hjärnan. Den ena betingningen ger den andra. Olika betingade reflexer kan hämma eller utlösa varandra.

Pavlovs forskning blev emellertid föga uppmärksammad i västvärlden. Det blev i stället John B. Watsons (1878-1958) popularisering av betingningsläran som ledde till att begreppet betingning blev känt och använt i västvärlden.


Han gjorde tillsammans med sin assistent, Rosalie Rayner (1898-1935), en serie experiment med en knappt ettårig baby, som i forskningsrapporterna fick namnet Albert. När de lät Albert leka med en av de vita råttorna som fanns som försöksdjur på institutionen, och en dag råkade åstadkomma ett kraftigt ljud samtidigt som de tog fram råttan, blev pojken vettskrämd för denna och fick dessutom skräck för kaniner, hundar och för pälsklädda föremål. Skräcken för det kraftiga oväntade ljudet hade i Alberts hjärna kommit att förknippas med åsynen av råttan och generaliserats till att gälla andra pälsklädda djur.


Instrumentell betingning

Redan innan Pavlov börjat med sina betingningsexperiment hade E. L. Thorndike (1874-1949) i USA gjort försök med en annan typ av betingat lärande.


Han hade katter i bur. Utanför burarna låg mat. Katterna hade varit utan föda i flera timmar. I varje bur fanns en ring i ett snöre eller en pedal som var kopplad till grindöppningen. Om katterna av en slump, en "trial", kom att sätta tassen i ringen eller på pedalen som var fäst i snöret, öppnades grinden och de kunde komma åt maten.


Efter hand kom katterna alltmer direkt att dra i snöret eller trycka på pedalen och hoppa ut. De hade genom försök och misstag, trial and error, eller snarare urval och koppling, selection and connection, betingats att dra i ett snöre för att komma ut ur en bur. Maten var den förstärkande stimulus


Denna andra form av betingning upptäcktes oberoende av Thorndike även av den polske nervfysiologen Jerzy Konorski (1903-1973) och kom att kallas "betingad reflex typ II". Det var läroboksförfattarna Ernest Hilgard och Donald Marquis som år 1940 gav den namnet instrumentell betingning (eng: instrumental conditioning), en term som används omväxlande (fast inte helt korrekt) med den av B. F. Skinner senare lanserade termen operant betingning.

Thorndike formulerade på grundval av sina försök två lagar, "effektlagen" och "lagen om upprepning".


Thorndikes tolkning av lärandet var att det i katternas hjärnor hade uppstått kopplingar (eng: connections) eller associationer mellan en rörelse (tassen placerad i ringen) och åsynen av ringen och snöret. Talet om "associationer" eller connections skiljer Thorndikes teori om instrumentell betingning från Skinners teori om operant betingning på det sättet att Skinner avstod helt från att förklara hur betingningen går till i nervsystemet eller "psyket" (som han inte ansåg finns överhuvudtaget).

Respondent och operant betingning

B. F. Skinner (1904-1990) utformade en allmän teori om djurs och människors beteende på grundval av Pavlovs teori om klassisk betingning och Thorndikes teori om selection and connection. Skinner införde benämningarna respondent betingning (eng: respondent conditioning) respektive operant betingning (eng: operant conditioning).


Han hävdade att allt lärande, tänkande, all motivbildning, alla handlingar, tankar, motiv och känslor, allt det som gäller språk och även moral kan beskrivas som betingningar. Genom att noga kartlägga olika beteenden och vilken typ av konsekvenser som de får och tidigare fått i människors liv skulle man kunna förutsäga och kontrollera deras kommande beteende.

 

Skinner valde termen "operant" därför att det är fråga om ett beteende som på något sätt inverkar på fenomen i individens omvärld och inte är reaktion på något särskilt. Men en del av dem leder till konsekvenser som förstärker just dem och inte andra.

Respondent betingning sker helt automatiskt när en viss reaktion fås att träda i funktion med hjälp av en ny typ av stimulus som inte tidigare utlöst denna reaktion. Det är den form av betingning som Pavlov och Watson undersökte med sina experiment och som - som ovan nämnts - också kallas klassisk betingning eller signalinlärning. Beteendet väcks (eng: is elicited).


I operant betingning är däremot det ursprungliga beteendet spontant uppträdande (eng: emitted) och kopplas därefter till viss typ av konsekvens, som det får i situationen eller ges av en experimentator eller terapeut.

Relaterade sökord: ABC-analys, baklängesbetingning, behaviorism, beteendeterapi, förstärkning, förstärkningskontingens, förstärkningsmetod, inlärningsteori, motbetingning.


Fråga psykologen


 

Intervju med Henry Egidius

I samband med att Henry Egidius blev hedersledamot i Sveriges Psykologförbund intervjuades han om sitt arbete med Natur & Kulturs psykologilexikon på Psykologiguiden.

 

 

På Psykologiguidens Facebooksida hittar du bl.a. de mest lästa frågorna och svaren varje vecka. Du kan även följa oss på Twitter.