Psykologilexikon

Eng: coping.

Engelskspråkig term som avser förmåga eller åtgärd som gör att man lyckas klara av något. Den förekommer i flera betydelsenyanser.

1. Att klara av något på ett adekvat och konstruktivt sätt.

2. Att handskas med eller hantera ett problem eller en svårighet vare sig det sker konstruktivt, passivt eller rent av destruktivt.

3. Fysisk, psykisk och/eller social förmåga att leva med sjukdom eller funktionshinder. Denna betydelse är vanlig i svensk medicin, rehabilitering och omvårdnad. Coping-begreppet spelar en viktig roll inom stressforskning och rehabilitering.

I psykoanalytisk jagpsykologi lägger man vid träning i coping tonvikten på att människors tänkande blir realistiskt och flexibelt så att de får god förmåga att lösa de problem som de ställs inför. I jagpsykologin utgår man från att verklig coping är realistisk och en funktion hos det rationella jaget. Därför vill man inte räkna anpassning som sker känslomässigt och med försvarsmekanismer till egentlig coping (utan till dess motsats, nämligen undvikande att ta itu med svårigheterna).

Den mest citerade teorin om stress har utvecklats av den amerikanske psykologen Richard Lazarus (1922-2o02), som i en serie forskningsrapporter och böcker på 1980-talet kom fram till att coping kan definieras som människors ansträngningar av olika slag att komma till rätta med svårigheter som ställer krav på deras förmåga att klara av något, och som eventuellt överstiger deras aktuella förmåga och alltså kräver extra insatser eller åtgärder. Han och hans medarbetare skilde i detta sammanhang mellan känslofokuserad coping (emotion-focused coping) och problemfokuserad coping (problem-focused coping). Känslofokuserad coping är inriktad på att hantera de känslor som svårigheterna ger upphov till. Problemfokuserad coping inriktas på att hantera situationen och hindren.

Människor har olika copingstil (coping style) och tillämpar olika copingstrategi (coping strategy). Man kan se skillnaden mellan problem- och känslofokuserad coping som två strategier, två skilda övergripande sätt att ta itu med problemen. Ett annat motsatspar är undvikande eller behärskande strategi. "Copingstil" är individens ihärdighet, undfallenhet, civilkurage osv vid tillämpningen av strategin.

(Se även ICF, självinstruktionsträning, stress.)