Psykologilexikon

Eng: evolutionary psychology.

Utvecklingsbiologisk psykologi. Psykologisk forskning och teoribildning som är inriktad på att finna bakgrunden till beteenden och reaktionssätt hos djur och människor genom att studera deras biologiska funktion under evolutionen (den biologiska utvecklingen av djurarterna). Det utvecklingsbiologiska perspektivet på psykologi innebär att:

• människan är en biologisk organism som lever och utvecklas på samma villkor som djur och växter,
• medvetandet är en form av olika nervprocesser i hjärnan,
• hjärnan består av olika funktioner som anpassats för att lösa speciella uppgifter i livsmiljön,
• vetenskaplig, kulturell, social och politisk utveckling är aspekter av biologiskt bestämd anpassning till miljön, möjliggjord genom hjärnans förmåga att lära, minnas, analysera, sammanställa och värdera. 
  

I evolutionär psykologi väljer man dynamiska förklaringar i stället för apparatförklaringar. När det gäller vilken funktion som sömnen har, ser man den som ett sätt att hantera dygnsrytmen och inte primärt som en funktion som krävs för att nervsystemet ska få vila. Arbetsminnet ser man på liknande sätt som en funktion för att hålla sådan information tillgänglig som krävs i det man sysslar med under kortare eller längre tid, inte som ett lager i minnet för sådant man för tillfället riktar uppmärksamheten mot och samtidigt bearbetar.

(Se även biologisk psykologi, ekologisk-evolutionär teori, etologi, sociobiologi, utvecklingslära.)