Psykologilexikon

Eng: phenomenology.

Fenomen är grekiska för hur något ter sig i vårt medvetande. Fenomenologi är alltså en lära om hur vi och olika djur uppfattar och upplever sig själva och sin omvärld och hur olika föreställningar och uppfattningar förhåller sig till varandra.

Två huvudbetydelser 

1. Metod eller sätt att beskriva världen sådan den ter sig i individers medvetande eller som något (t ex ett sjukdomstillstånd) uppfattas av individen själv och eventuellt även av andra. Se deskriptiv.

2. Teori och metod framställd av den tyske filosofen Edmund Husserl (1859-1938) med Franz Brentano (1838-1917) som föregångare. Fenomenologi i den formen är ett radikalt annat sätt att undersöka psykiska fenomen än det som gäller i vanlig psykologi, speciellt i den experimentella psykologin, sådan den tog form kring sekelskiftet 1900. Som fenomen (medvetandefenomen) ska enligt Husserl i filosofiska studier om psykets natur räknas sådant om varseblivning, illusion, hallucination, minnen, abstrakta begrepp. drömmar osv. Den vetenskapliga psykologin gör dessa fenomen till objekt, till naturföremål, hävdade han, och ser dem i värsta fall sendast om bifenomen till nervprocesser. I filosofi som sträng vetenskap ("Philosophie als strenge Wissenschaft") ska man däremot, enligt hans uppfattning, försöka få grepp om dem som sådana utan att se dem i förhållande till företeelser i omvärlden. Dessa ska man i stället med hans ord "sätta inom parentes", när man bedriver filosofiska undersökningar om själslivets natur. Den rätta metoden är vad han kallade "väsensskådande", dvs intuitiv förståelse, direkt upplevande. Om man undersöker medvetandefenomenen med den inriktningen upptäcker man bl a att de alltid är "medvetande om något" och inte finns som något motsvarande kroppen eller tingen omkring oss. Orsak-verkan gäller t ex inte för dem. Medvetande är alltid intentionalt, består av uppfattningar om något, som man dock i fenomenologisk metod alltså sätter inom parentes för att i stället studera själva det uppfattade som en aspekt av uppfattandet. Något medvetande finns alltså inte enligt Husserl, utan det som vi kallar medvetandet är de upplevda fenomenen. Genom ett intuitivt sätt att få grepp om vad dessa fenomen är till sitt väsen kan filosofisk undersökning ge den exakta skillnaden mellan t ex sinnesförnimmelse och perception, minnesbild och illusion, begrepp och konkret företeelse osv. Fenomenologi är enligt Husserl en vetenskap om världen såsom fenomen, dvs uppfattad, föreställd, framträdande i medvetandeprocesser. Ett exempel är hur man i fenomenologisk forskning kommit fram till att allt vårt uppfattande, tänkande och fantiserande har en jagkänsla knutna till sig som en del av själva uppfattandet, tänkandet och fantiserandet. Se under självmedvetande. Se även intentionalitet.

Användning av ordet fenomenologi i olika sammanhang

Själva ordet fenomenologi används om flera olika filosofiska, sociologiska och psykologiska riktningar:
• genetisk-strukturell fenomenologi, som har till syfte att studera de mönster, koder och andra strukturer som i form av "förförståelse" och "scheman" styr vårt sätt att uppfatta fenomenen på det sätt som vi gör,
• beskrivande fenomenologi eller fenomenografi, som har till syfte att så förutsättningslöst som möjligt beskriva företeelser som de ter sig, dvs framtråder som medvetandefenomen, för en själv och andra,
• intuitiv fenomenologi, som har till syfte att förstå medvetandefenomenens väsen (tyska: Wesensschau: "väsensskådande", se ovan under punkt 2) genom en form av "imaginär variation" som innebär att man i fantasin varierar olika egenskaper hos dessa för att se vad som är essentiella (absolut väsentliga) för dem och vad som inte är det,
• fenomenologisk existentialism (enligt bl a Sartre och Merleau-Ponty ), vars syfte är att beskriva hur olika uppfattningar och sinnestillstånd medför olika sätt att vara-i-världen, dvs att existera som individ med ansvar både för sitt eget liv och för människan som art.

• psykologisk fenomenologi, vars syfte är att förklara hur enskildas och gruppers sätt att tänka, känna och agera hänger ihop med deras sätt att uppfatta och uppleva sig själva och sin omvärld och inte med hur deras beteenden formats genom förstärkningar.

Några förtydliganden av ovanstående

Edmund Husserl ville med sin fenomenologi analysera sådana psykiska fenomen som varseblivande, känsla, medvetande, kunskap, begreppsbildning, minne osv. Med en sådan fenomenologi skulle man kunna pröva hur giltiga de observationer och begrepp är som faktavetenskaperna använder när de beskriver verkligheten och förklarar samband mellan olika företeelser.

Begreppet fenomenologi används i vid bemärkelse om all psykologi och socialpsykologi som behandlar människors tankar och känslor i konkreta sammanhang. I fenomenologisk psykologi ser man personers egna sätt att uppfatta sig själva och sin livsvärld som förklaring till deras reaktions- och handlingssätt, detta i motsats till positivistiska teorier som har fokus på hur objektivt observerbara stimuli framkallar viss typ av likaså objektivt observerbara responser (se S–R-psykologi ). Fenomenologiskt perspektiv i sociologin och socialpsykologin representeras av bl a Peter Berger (f 1929) och Thomas Luckman (f 1927), Alfred Schutz (1899-1959) och George Herbert Mead (1863-1931). 

 
En beskrivning av en psykisk störnings yttringar i sinnesstämning, reaktionsmönster och beteenden är "fenomenologisk" om den gäller sjukdomens sätt att framträda för såväl patienten som för en iakttagare. Motsatsen är en beskrivning som grundar sig på kännedom om orsakerna eller de nervfysiologiska och hormonella processer som reglerar individens sätt att uppfatta, uppleva och reagera på sig själv och sin omvärld.

Psykoterapi bör enligt fenomenologisk grundsyn utformas som försök att komma in i den ångestfylldes, deprimerades eller schizofrenes livsvärld.

Enligt fenomenologisk etologi  (Uexküll) lever varje individ i ett psykologiskt fält eller fenomenfält. Detta utgörs av världen sådan den uppfattas av individen med den speciella uppsättning av sinnesorgan och utformning av dessa som varje art har. Se även ekologisk perception.

(Se även fenomen, fenomenalism, fenomenfält, förstående beteende- och samhällsvetenskap, Goffman, Heider, kommunikativ rationalitet, livsvärld, Rogers, Daniel Stern, von Uexküll, Max Weber.)