Psykologiguiden
Mindre textNormal textStörre textSkriv ut denna sidaLägg till bokmärkeSkicka denna sida till en vän
 

Natur & Kulturs

Psykologilexikon

 

Här kan du hitta ordet du söker i Natur & Kulturs

Psykologilexikon av Henry Egidius.


Lexikonet rymmer 18 000 sökbara termer, svenska och engelska, samlade under 9 000 bläddringsbara ord och namn i bokstavsordning.

 

Lexikonet uppdateras kontinuerligt av Henry Egidius.


 

Sök:

 

Skriv in ditt sökord i rutan ovan, eller klicka på en bokstav för att bläddra i lexikonet.

hermeneutik

Eng: hermeneutics [ˌhɜ:məˈnju:tɨks], USA-uttal: [ˌhɜ:rməˈnju:tɪks, ˌhɜ:rməˈnu:tɪks];

Grekiska: ἑρμηνεύειν {uttal: hermänev´ejn} 'tolka', 'översätta', adjektiv: ἑρμηνευτικός {uttal: hermänevtikåss´}, 'e' med omvänd apostrof (ἑ) anger att det en gång funnits ett h-ljud i början av ordet, som gick förlorat i klassisk grekiska men som kommer tillbaka i de nutida europeiska språken. Att ordet skulle ha något samband med namnet på guden Hermes, budbäraren, är omstritt.

 

Substantiv: a. hermeneutik, hermeneutiks, hermeneutiken, hermeneutikens, b. hermeutiker, hermeutikern, hermeutikerna, hermeutikers, hermeutikernas.  Adjektiv: hermeneutisk, hermeneutiska, hermeneutiskt (eng: hermeneutical [ˌhɜ:məˈnju:tɪkəl], hermeneutic [ˌhɜ:məˈnju:tɪk]). Adverb: hermeneutiskt (eng: hermeneutically).


Att förstå något i dessa sammanhang

Hermeneutik är en form av tolkning som går ut på att skapa förståelse för den mening, innebörd och de värderingar som finns i en text, en handling, ett beslut, en klädedräkt etc. Man  tar stor hänsyn till den bakgrund och det sammanhang som det tolkade har sin förankring i.


En hermeneutisk tolkning ger oss en förklaring genom att den sätter in ett fenomen i dess mänskliga, historiska, sociala, ekonomiska eller konstnärliga sammanhang.

Förklaring av annat slag än hermeneutisk

Det finns andra sätt än hermeneutiska att tolka, förstå och förklara meddelanden, texter, konstverk, historiska förlopp etc. Till dessa hör logisk förståelse och förklaring, t ex tolkning av geometriska bevis samt matematiska formler och funktioner. Vidare kan vi tolka orsakssammanhang genom att förstå och förklara vad som händer i natur-, samhälls- och beteendevetenskapliga förlopp genom att identifiera orsaker och verkningar. Det är naturvetenskapens sätt att ge oss förståelse och förklaring.


En tredje form av förståelse och förklaring har vi i det sökande efter grundläggande innebörd i de begrepp som vi använder för att uppfatta och förstå tingens "väsen", deras allmänna "natur" som i fenomenologi (som ofta förväxlas med hermeneutik) och essentialism.

Det speciella med förståelse och förklaring i hermeneutisk mening

Det gäller att skilja förståelse i hermeneutisk tolkning från andra betydelser av ord som "förklara" och "förstå". Som hermeneutisk tolkning räknas endast sådan typ av förståelse och förklaring som är avsedd att skapa inlevelse och gradvis fördjupad insikt i ett mänskligt, socialt och kulturellt sammanhang.


Man kan visserligen tala om orsaker till varför människor handlar som de gör men menar då något annat än elektrokemiska processer i deras hjärnor. Vad man avser är att om inte det eller det hänt eller om de inte fått den eller de ingivelsen skulle de inte resonerat som de gör och då heller inte agerat eller reagerat som de faktiskt gör. (Frågan om orsaksbegreppet i historieforskningen och i psykologin är ett filosofiskt problem som det finns andra meningar om än den som framförs i detta lexikon.)

Hermeutikens betydelse i 1800- och 1900-talsfilosofin

Modern hermeneutik går tillbaka på teorier och metoder som utvecklades av de tyska filosoferna Friedrich Ast (1778-1841) och Friedrich Schleiermacher (1768-1834). Ast introducerade begreppet hermeneutisk cirkel.

Wilhelm Dilthey (1833-1911) är det största namnet i strävan att fastställa skillnaden mellan humanvetenskaperna (samhälls-, språk- och kulturvetenskaperna samt psykologin) och naturvetenskaperna. Han tog upp termen Geisteswissenschaften, vetenskaper om den andliga (= kulturella) utvecklingen, som hade dykt upp vid mitten av 1800-talet, en beteckning som hade sin rot i Friedrich Hegels (1770-1831) historiefilosofi. Att studera andens sätt att framträda genom historien skulle leda till förverkligande av det sant mänskliga hos individen och därmed vara i egentlig mening personlighetsdanande, bildande och därmed ge upphov till bildning.

Enligt den kulturstadieteori som blev en logisk följd av ovannämnda synsätt genomlöper individen samma stadier i sin personliga utveckling som kulturen har gjort. Studiet av gångna tiders kulturer och historia är enligt denna teori en förutsättning för att individen ska nå fullt självförverkligande.

Hermeutik i nutida psykologi och psykiatri

Inom psykologin är Eduard Spranger (1882-1963) den mest kände av dem som tillämpat hermeneutiska synsätt och metoder. Han intresserade sig för de strukturer inom den enskilda människan som tar sig uttryck i hennes sätt att gestalta sitt liv socialt och kulturellt: teoretisk, ekonomisk, estetisk, social, maktinriktad och religiös livsform.

I psykiatrin skedde en sammansmältning av filosoferna Wilhelm Diltheys och Edmund Husserls (1859-1938) teorier till en "förstående psykiatri". Det kan därför i vissa sammanhang vara svårt att skilja hermeneutisk psykiatri från fenomenologisk. Den förste företrädaren för en förstående psykiatri och psykopatologi var Karl Jaspers (1883-1969). Han ville skapa en psykiatri som bygger på inlevelse i patienternas subjektiva upplevande av sig själva och sin situation samt på beskrivningar av innebörden i patienternas hållning, rörelser, gester och minspel.

På 1960-talet började en del psykoanalytiker uppfatta psykoanalysen i hermeneutiska termer (bland annat som en reaktion mot kritiken av psykoanalysen för brist på vetenskaplig status). De resonerade på följande sätt: En psykoanalys börjar i form av en dialog mellan analytikern och analysanden. Psykoanalytikern sätter sig in i analysandens livssituation och upplevda problem. När det emellertid gäller att tolka (förstå och förklara) analysandens irrationella känslor och reaktionsmönster, tillämpar analytikern en annan förståelsemetod som går ut på att förklara sambandet mellan vissa händelser i analysandens barndom och aktuella reaktionssätt, samband som i viss mening är lika kausala som nervfysiologiska och som man inte kan förstå hermeneutiskt genom att se dem som rimliga och motiverade.

Inom filosofin använde Martin Heidegger (1889-1976) hermeneutiken till att tolka människan som en varelse som existerar i tiden. Vi skiljer ut oss ur det allmänna varat och har med vårt språk skyldighet att ägna våra liv åt att tolka och vakta varat.

En annan inflytelserik företrädare för den existentiella hermeneutiken var Hans-Georg Gadamer (1900-2002). Han betonade att vi aldrig kan lösgöra oss själva från det sociokulturella sammanhang där vi befinner oss. Våra tolkningar av andra människors livssituation måste alltid ske mot bakgrund av vår förståelse av vår egen situation. I konfrontation med andras uppfattningar och ställningstaganden upplever vi verklig förståelse. Inlevelse i andras värld gör att vi kan berika vår tolkning av oss själva, dock utan att någonsin kunna nå fram till en slutgiltig eller sann förståelse. 

Relaterade sökord: Gordon Allport, Frankfurtskolan, förklara och förstå, förklaring, förstående beteende- och samhällsvetenskap, narrativ, positivism, process, självbiografiskt minne.


Fråga psykologen


 

Intervju med Henry Egidius

I samband med att Henry Egidius blev hedersledamot i Sveriges Psykologförbund intervjuades han om sitt arbete med Natur & Kulturs psykologilexikon på Psykologiguiden.

 

 

På Psykologiguidens Facebooksida hittar du bl.a. de mest lästa frågorna och svaren varje vecka. Du kan även följa oss på Twitter.