Psykologilexikon

Eng: clinical psychology.

Den del av psykologin som handlar om psykiska störningars och utvecklingsstörningars orsaker, natur och behandling. Se psykopatologi. En av de första kliniska psykologerna var fransmannen Pierre Janet (1859-1947), professor i experimentell psykologi i Paris och klinisk psykolog hos Jean Martin Charcot (1825-1893). Sigmund Freud (1856-1939) inledde vid samma tid sina studier av hysterin och blev därmed upphovsman till en av de mest inflytelserika riktningarna inom den kliniska psykologin, nämligen psykoanalysen och dess olika förgreningar. Den som först grundade en psykologisk klinik var den amerikanske psykologen Lightner Witmer (1867-1956). År 1892 blev han chef för den psykologiska institutionen vid Pennsylvaniauniversitetet i Philadelphia, där han 1896 grundade en psykologisk klinik. Samma år presenterade han i ett föredrag för medlemmarna i Amerikanska Psykologförbundet sina idéer om en klinisk psykologi men möttes av oförstående reaktioner. År 1909 grundades en ungdomspsykologisk klinik (The Juvenile Psychopathic Institute) i Chicago av psykiatern William Healy (1869-1963). Den räknas av många som den första rådgivningsbyrån för barn och ungdomar med uppfostringssvårigheter (child guidance clinic). De som räknade sig som kliniska psykologer i USA var omkring 250 personer under hela 1930-talet. Först under 1950- och 60-talen hade psykologin fått en sådan ställning i samhället, vid universiteten, sjukhusen och skolorna att psykologerna själva helt kunde leda utvecklingen inom den kliniska psykologin. Det ledde under 1960- och 70-talen till att psykologer också fick rätt att utföra psykoterapi och psykoanalys även med patienter som hade svårare psykiska störningar. När psykologutbildningarna i Norden tog form på 1950- och 60-talen erkändes klinisk psykologi, jämte skol- och arbetspsykologi, som tillämpningsområden. Under 1970- och 80-talen har det skett en förskjutning mot behandlingsarbete. Familjeterapi, gruppterapi, förebyggande verksamhet, forskning om samband mellan miljöfaktorer och psykisk hälsa osv tillhör numera de kliniskt verksamma psykologernas arbetsuppgifter. I slutet av 1900-talet tilltog subspecialiseringen inom specialiteten klinisk psykologi, t ex med sådana inriktningar som klinisk neuropsykologi och psykosocial onkologi.

(Se även hälsopsykologi, psykiatri, psykologi, medicinsk psykologi.)