Psykologilexikon

Eng: mentalization, mentalizing

Term från slutet av 1960-talet som fått ökad användning under 2000-talet och används både av psykodynamiskt och neurobiologiskt orienterade forskare och av psykoterapeuter. Ordet har flera betydelser och förekommer både som verb och substantiv.

1. Mental aktivitet som består i att man föreställer sig något på olika sätt, reflekterar över det man är med om, funderar på hur man ska göra i en viss situation osv. I denna betydelse står termen mentalisering för det faktum att vi kan leka med och laborera med omvärlden i form av problemlösning, fantasi och kreativitet.

2. Metakognition, dvs att vi kan reflektera över att vi ser, hör, tänker, känner och vill, att vi tvekar, är osäkra, drömmer osv. Vår tanke har då inte det som vi ser och hör osv som objekt utan själva varseblivningen som i sin tur är en representation av det sedda och hörda.

(Se även metarepresentation (1).)

3. Medvetandeteori (eng: theory of mind, ToM), som består i att vi har en uppfattning om a) att andra människor har känslor, behov och föreställningar av samma typ som vi själva, b) hur andra tänker och känner i olika situationer.

(Se även metarepresentation (2).

Denna typ av mentalisering sägs vara explicit, därför att vi försöker föreställa oss medvetet hur andra tänker och känner.

4. Kognitiv och emotionell kontakt med andra i ett samspel. Interaktionen är då av annan karaktär än när man interagerar (kommunicerar) med en maskin eller dator eller maskiner eller datorer med varandra eller lämnar ett meddelande till någon. Genom sådan interpersonell och levande kontakt kommer människor in i varandras sätt att tänka och känna och vilja saker. De upplever en relation. Denna typ av mentalisering kallas implicit, därför att den ligger i själva kontakten. Vi för inte något resonemang om hur den andre tänker eller känner eller önskar utan upplever det intuitivt, icke-medvetet. Vi mentaliserar varandra, sällskapsdjur inräknade (Eng: we mentalize each other and our pets)

(Se även terapeutisk allians.)

Enligt den brittiske psykologen och professorn i psykoanalys Peter Fonagy (f 1952 i Ungern) är anknytningen under individens första år eller upplevelse av psykiskt trauma av betydelse för utvcckling av förmågan till implicit mentalisering.

5. Kognitiv och emotionell kontakt med egna tankar, känslor, minnen och traumatiska uppleverlser. I denna betydelse kommer mentalisering nära den typ av mindfulness och acceptans som man använder terapeutiskt i mindfulness-baserad terapi, t ex i acceptance and commitment therapy och i dialektisk beteendeterapi. Återupplevandet av tidigare händelser och reaktionerna på dem gör att individen får en speciell kontakt med sitt eget själv i form av metarepresentationer (2) som gör konfrontation möjlig. Det är en form av inre exponering (exponering i fantasin) som skiljer sig från den beteendeterapeutiska genom att inte bara bestå i tillvänjning (desensitisering) utan genom att ge möjligheter till en aktiv bearbetning och ett bemästrande av svåra tankar och minnen.

(Se även social kompetens, spegelnerver, spegling.)