Psykologiguiden
Mindre textNormal textStörre textSkriv ut denna sidaLägg till bokmärkeSkicka denna sida till en vän
 

Natur & Kulturs

Psykologilexikon

 

Här kan du hitta ordet du söker i Natur & Kulturs

Psykologilexikon av Henry Egidius.


Lexikonet som rymmer cirka 7000 termer, förkortningar, begrepp och personnamn uppdateras kontinuerligt av Henry Egidius.

Sök:

 

Skriv in ditt sökord i rutan ovan, eller klicka på en bokstav för att bläddra i lexikonet.

schizofreni

Eng: schizophrenia [ˌskɪtsəʊˈfri:njə, ˌskɪtsəˈfri:njə]; pluralis: schizophrenias.

 

Term bildad av den schweiziske psykiatern Eugen Bleuler (1857-1939) på de grekiska orden σχίζειν {uttal: skiz´ein} 'splittra' + φρήν {uttal: frän} 'sinne'.

 

Psykisk störning (psykisk sjukdom) vars mest karakteristiska symtom är:

  • vanföreställningar, t ex om att vara förföljd, stå under påverkan av yttre krafter etc,
  • hallucinationer, t ex i form av upplevelsen av en röst som fortlöpande kommenterar ens egna tankar och handlingar,
  • desorganiserat tal, t ex i form av att personen ofta tappar tråden eller talar osammanhängande,
  • katatont eller annat påtagligt desorganiserat beteende,
  • negativa symtom som t ex känslomässig avflackning, uppenbart ologiskt tänkande och viljelöshet (eng: avolition).

 

Insjuknandet sker i flertalet fall i 25-35-årsåldern.

 

DSM-IV

Enligt DSM-IV ställs diagnosen schizofreni om individen under åtminstone ett halvårs tid uppvisat symtom av ovan nämnda slag i kombination med markant sänkt funktionsnivå i arbete, sociala kontakter eller personlig hygien.

 

För att diagnosen ska ställas måste individen under minst en månad av denna period ha befunnit sig i en s k "aktiv fas" av sjukdomen, då han eller hon under större delen av tiden uppvisat minst två av symtomen ovan.

 

Denna aktiva fas av sjukdomen kan föregås av en s k "prodromalfas" med lindrigare symtombild och efterföljas av en s k "residualfas" då en del av symtomen kvarstår. Prodromalfaserna och residualfaserna utmärks främst av s k negativa symtom (se ovan) eller andra symtom i försvagad form.

 

I DSM-IV skilde man mellan fem former eller undergrupper av schizofreni, beroende på vilka symtom som dominerar:

 

  1. paranoid schizofreni, som utmärks av vanföreställningar och hallucinationer (eng: paranoid schizophrenia),
  2. desorganiserad schizofreni, som utmärks av desorganiserat tal och beteende samt avflackade och inadekvata affekter, i andra sammanhang även kallad hebefreni (eng: hebephrenic schizophrenia, hebephrenia),
  3. katatoni eller kataton schizofreni (eng: paranoid schizophrenia),
  4. differentierad schizofreni, dvs en typ av schizofreni som inte går att placera i någon av ovanstående grupper (eng: undifferentiated schizophrenia),
  5. residualschizofreni, som utmärks av s k negativa symtom eller andra symtom i försvagad form, en beteckning som används om kvarstående psykiska funktionshinder efter genomgången schizofren psykos (eng: residual schizophrenia).

 

I DSM-5 är diagnosen schizofreni (295,90) en av flera inom schizofrenispektrum och sätts om det under en längre period funnits minst två av de sjukdomstecken som anges inledningsvis här ovan (och det alltså inte är fråga om diagnosen kortvarig psykos).

 

 

Äldre terminologi och indelningar 

Schizofreni yttrar sig på olika sätt hos olika personer och flera försök har gjorts att skilja ut olika subtyper av sjukdomen. År 1898 gjorde Emil Kraepelin (1856-1926) en länge använd uppdelning i a) kataton, b) hebefren och c) paranoid "dementia praecox" (dåtida beteckning på schizofreni).

 

Den schweiziske psykiatern Eugen Bleuler (1857-1939) ändrade år 1911 beteckningen "dementia praecox" till schizofreni. Han identifierade ytterligare en form av sjukdomen utöver de tidigare av Kraepelin beskrivna, nämligen schizofrenia simplex, som på svenska kallas enkel schizofreni (eng: simple schizophrenia). Denna form av schizofreni är symtomfattig och utmärks av enbart negativa symtom som emotionell avflackning och passivitet. Den motsvarar det tillstånd som numera på engelska kallas simple deteriorative disorder. Många olika termer är i bruk för olika typer av schizofrena störningar. (Termen 'negativa symtom' förklaras under sökordet 'positivt symtom'.)

 

Orsaker 

Beträffande orsakerna till schizofreni vet man (bl a genom tvillingstudier) att ärftliga faktorer är av stor betydelse. Dessa kan eventuellt framkalla sjukdomen eller kanske snarare ligga bakom en sårbarhet för att utveckla den (se under diates-stressmodellen).

 

Förekomst

Schizofreni förekommer hos ca 1 % av befolkningen. Sjukdomen är lika vanlig hos män och kvinnor och tycks förekomma med samma frekvens i alla kulturer. 

 

Förlopp och behandling

Sjukdomen riskerar att bli kronisk, om inte behandling sätts in i tid. Undantagsvis kan dock förbättring ske spontant. Eftersom sjukdomen kan utlösas av personliga och sociala konflikter eller andra påfrestningar, kan personligt stöd och gynnsam social miljö ha en påtagligt positiv inverkan. I de flesta fall behandlas schizofreni med psykofarmaka i form av s k neuroleptika (t ex klorpromazin), vilka vanligen har effekt på akuta symtom och minskar risken för återfall, men de kan också medföra darrningar, ofrivilliga muskelrörelser, diabetes och hjärt-kärlsjukdom. Under senare år har intresset ökat för metoder som psykopedagogiskt arbetssätt (se psykopedagogiskt familjestöd) och program för kommunikationsträning och social färdighetsträning.

Relaterade sökord: antipsykiatri, dubbelbindning, psykos, schizo-, schizofrenispektrum


Fråga psykologen


 

Intervju med Henry Egidius

I samband med att Henry Egidius blev hedersledamot i Sveriges Psykologförbund intervjuades han om sitt arbete med Natur & Kulturs psykologilexikon på Psykologiguiden.

 

 

På Psykologiguidens Facebooksida hittar du bl.a. de mest lästa frågorna och svaren varje vecka. Du kan även följa oss på Twitter.