Jag hatar min näsa!

Ingrid Gråberg svarar:

Utan att på något sätt förringa ditt lidande så måste jag ändå börja med att konstatera att det, sorgligt nog, finns gott om tonåringar som är missnöjda med sina kroppar. Det kan handla om allt från pormaskar till midjemåttet. Att man är extra medveten om sitt utseende under tonåren beror dels på att kroppen förändras mycket då, och dels på att sexualiteten börjar spira, vilket gör att man blir intresserad av jämnåriga på ett nytt sätt och därför vill framstå som attraktiv i andras (och egna) ögon. Vad vi tycker är attraktivt påverkas bland annat av reklam och media. Om till exempel majoriteten av alla unga kvinnor i annonser är långa och smala, så blir det lätt till ett ideal som många vill uppnå. Och eftersom de flesta tjejer inte alls ser ut som mannekängerna gör kan den som jämför sig med idealet lätt känna sig missnöjd – oavsett hur många gånger som vi vuxna upprepar att det är insidan som räknas.

Jag törs påstå att en ansenlig andel av alla tonårstjejer har haft minst en utseenderelaterad sak som de har våndats över under en period. Våndan är naturligtvis olika stark och ihållande. För en del räcker det med ett bra täckstift för att ångesten över acnen ska försvinna. Och rätt placering av jeansfickorna kan göra att rumpan ser mindre platt ut och höja humöret rejält. Men för dig, och många andra, leder den upplevda skavanken till ett så stort lidande att plastikkirurgi känns som den enda lösningen på problemet.

Ibland leder också en operation till ett psykiskt välbefinnande, men långt ifrån alltid. Det finns till exempel ett tillstånd som kallas för dysmorfofobi och som innebär att man har en överdriven eller helt förvriden uppfattning av något i sitt utseende. Man är sedan helt fixerad vid denna del av kroppen, exempelvis näsan, brösten eller huden. Små gropar i huden, som andra kanske inte ens lagt märke till, blir till något hemskt och personen sätter upp orealistiska mål i form av en helt slät/perfekt hy.

Om man gör någon form av skönhetsingrepp finns alltid risken att resultatet inte blir som man hade tänkt sig, det vill säga man kan bli besviken. Och även om ingreppet blir lyckat så leder det inte automatiskt till att man blir lycklig. För den som lider av dysmorfofobi är det ganska troligt att fixeringen bara flyttar till en annan kroppsdel istället för att försvinna helt.

Nu har ju jag ingen aning om hur just din näsa ser ut, om den har ett utseende som får andra att vända sig om efter dig på gatan, eller om det bara är du som har höga krav på näsans utformning. Ditt lidande är förstås helt oberoende av vad jag, eller andra, kan tänkas tycka om din näsa, men andras uppfattning har stor betydelse för vilken typ av behandling som du bör erbjudas och den kan påverka dina möjligheter att få hjälp med en plastikoperation. Sådana operationer utförs nämligen inte bara på privata kliniker på rika patienter som vill skulptera sina kroppar efter eget behag. Även landstingsdrivna sjukhus har plastikkirurger anställda. De utför dock inga rena skönhetsoperationer, utan jobbar med patienter som har medfödda missbildningar eller som fått sina kroppar förändrade på grund av sjukdom eller olyckshändelse.

Kanhända har du en näsa som skulle kunna klassas som defekt och då kan det finnas möjlighet att få näsan opererad utan att behöva bekosta det själv. Först och främst tycker jag dock att du ska se till att få hjälp med ditt psykiska mående. Vare sig din näsa är ovanligt bred eller inte, så ägnar du allt för mycket tid och energi åt att tänka på den.

Be dina föräldrar att boka en tid på BUP eller vänd dig till skolkuratorn. Kanske kan du med hjälp av psykologisk behandling bli vän med din näsa och må bra utan operation. Eller så kan du kanske få hjälp med intyg om att du behöver en operation – om det skulle visa sig att din uppfattning om näsan stämmer överens med omgivningens.

Min gissning är ändå att sannolikheten för att du ska kunna tycka om dig själv och det du ser i spegeln, utan att först genomgå en operation, är mycket högre än du tror. Att du ska må bra är ett givet mål och du behöver hjälp med att ta reda på vad som krävs för att nå dit. Idag är du övertygad om att det är en operation som krävs. Om det går att rucka på den övertygelsen återstår att se, men ingenting är omöjligt.

Vänlig hälsning,