1/11/2016

Går vi för fort fram?

Jag och mina barns pappa (barnen är 6 och 7 år) bestämde i augusti att vi ville gå ifrån varandra. Separationen har varit rätt stormig till och från och inte förrän i februari i år hittade jag en lägenhet och flyttade från vårt gemensamma hus. Redan innan jag flyttade ut så gick han vidare med en fd kompis till mig, vilket inte varit helt lätt för mig att acceptera och hantera.

I januari började jag prata med en kille på en dejtingsida, han har två barn på 3 och 5 år, och i slutet på februari träffades vi. Jag jan inte annat säga än att det blev kärlek vid först ögonkastet. Han är helt underbar och vi planerar redan för en framtid ihop.

Efter att ha levt i ca 4 år i en kändlomässigt död relation känner jag mig nu som en ny människa. Vi har träffat varandras barn och våra barn har träffats. I helgen sov hans dotter över hos mig och mina barn och det gick kanon. Mina barn tycker jättemycket om honom och vi gör många olika roliga aktiviteter tillsammans med barnen och de verkar glada och nöjda.

Dock får jag höra av folk runtomkring att de tycker vi agerar fel. Att barnen kan ta skada av att vi går så fort fram. Jag lyssnar noga på mina barn och vi umgås mycket själva också men jag blir såklart osäker. Allt känns så otroligt rätt med honom! Gör vi fel? Barnens andra föräldrar har ju oxå gått vidare? Skadas barnen på något sätt av att vi mår så bra tillsammans?

Jag blir kränkt och ledsen nör jag hör hur många reagerar på vår relation!


Ingrid Gråberg svarar:

Det här med relationer och känslor är inte alltid så enkelt som man skulle kunna önska – särskilt inte när det finns barn med i bilden. Är man barnlös och singel kan man i stor utsträckning ge sig hän åt sina känslor och följa vad hjärtat och lusten säger för stunden. Befinner man sig redan i en kärleksrelation finns det däremot anledning att tänka efter lite innan man byter ut sin partner eller startar upp en ny relation parallellt med den gamla. Och är man förälder och drabbas av en förälskelse blir det genast än mer komplicerat. Det är inte givet att barnen blir lika förtjusta i det nya kärleksobjektet och det kan uppstå avundsjuka och svartsjuka mellan barn och vuxna. Och om den nya partnern har barn sedan tidigare gäller det att även barnen kommer överens.

I ditt fall har det dock hittills gått bra att introducera den nya mannen och hans barn. Och du är kär och mår bra. Ändå har omgivningen synpunkter på er relation och tycker att ni har gått för fort fram, vilket gör dig ledsen. Jag har inget facit som säger hur er framtid kommer att se ut. Kanhända håller kärleken i sig och familjelivet fungerar bra. Men tyvärr finns det också mindre roliga framtidsscenarier som ni bör vara medventa om när ni planerar ert gemensamma liv.

Under förälskelsefasen tenderar man att bara fokusera på varandras positiva egenskaper. När man så småningom lär känna varandra bättre brukar man upptäcka att det även finns mindre smickrande sidor hos den andre och ofta finns det små ovanor som man kan reta sig på. Om förälskelsen övergår i kärlek kan man överse med ovanorna och bristerna (ingen är ju perfekt). I annat fall riskerar irritationsmomenten att bli fler och börja tära på relationen.

Med risk för att framstå som en tråkig pessimist vill jag ändå påminna dig om din förra relation. Du skriver att den varit känslomässigt död i fyra år, men jag antar att det fanns någon glöd eller värme innan dess. Positiva känslor kan med andra ord svalna och det kan de göra oavsett hur starka de har varit från början. Förhoppningsvis händer inte det den här gången för dig, men några garantier för att så inte ska ske finns inte.

I och med att man aldrig kan vara säker på hur saker och ting utvecklar sig så är det alltid klokt att skynda långsamt med nya relationer när man har barn sedan tidigare. För vad händer med barnen om den nya relationen tar slut? Ifall de har knutit an till sin bonusförälder kan det bli en jobbig separation för dem. I värsta fall får de uppleva en konfliktfylld skilsmässa samtidigt som en viktig vuxen försvinner ur deras liv för gott. Upprepade flyttar och skolbyten kan ibland också bli en konsekvens av att vuxna inleder och avslutar relationer.

Min avsikt är inte att skrämma dig eller ta död på den glädje som du känner. Inte heller tror jag att personerna omkring dig missunnar dig att vara lycklig, utan jag misstänker att de bara vill dig väl och vill få dig att stanna upp och tänka efter lite. Du, som är förälskad, styrs mycket av dina känslor medan din omgivning har lättare att se nyktert på situationen och tänka lite mer långsiktigt.

Så fortsätt att njuta av din nyfunna lycka, men lyssna samtidigt på dina vänner och ha inte för bråttom med att förändra vardagstillvaron för dig och dina barn.

Vänlig hälsning,