Vi vill hjälpa vår vän som lider av fetma
Vår vän har under de senaste åren gått upp en hel del i vikt. Hon har under perioder försökt gå ner i vikt och då stundtals blivit som manisk, gått ner några kilo för att sedan gå upp allt och mer därtill. Nu har det blivit ännu värre. Bara det senaste halvåret har hon gått upp ytterligare 25 kilo och väger nu ca 120 kg och är 167cm lång.
Vi är två vänner som sett detta under lång tid. Vi har försökt stötta och peppa henne genom att ta med henne på träning, eller ge henne tips om nyttiga matalternativ. Ibland tar hon det till sig men det blir ingen långsiktig förändring.
Vi märker att hon blivit väldigt annorlunda som person, hon som alltid var glad och fartfylld orkar inte hänga med längre. Hon älskade att bada men undviker numera dessa tillfällen då hon skäms över sin kropp. Hon säger att hon är medveten om att hon väger för mycket, trots detta prioriterar hon allt annat före, såsom olika hobbys (sjunger i kör, medlem i olika föreningar m.m.).
Vi känner att vi vill sätta oss med henne, och prata på riktigt. Berätta att vi är oroliga för henne och vill att hon ska förstå att hon måste ändra sitt beteende. Men vi vet inte om det endast förvärrar situationen eller hur man går tillväga.
Snälla hjälp oss, vi vill inte förlora vår kompis!
Ingrid Gråberg svarar:
Det är fint att ni bryr er om er kamrat, men ert fokus på hennes övervikt blir tyvärr till en missriktad välvilja. Jag törs påstå att så gott som alla människor som är överviktiga också är medvetna om att så är fallet. Och när det gäller just er vän kan vi vara helt säkra på att det är så, eftersom hon flera gånger försökt att gå ner i vikt. Med andra ord finns det ingen anledning för er att överhuvudtaget prata med kompisen om hennes vikt eller hälsa. Hon vet hur det ligger till och behöver inte bli påmind om det.
Förmodligen är det snarare på det viset att hon tänker alldeles för mycket på sin kropp och sin vikt. Kraftig övervikt/fetma är nämligen ett socialt stigma i vårt samhälle, vilket bland annat innebär att man kan bli utsatt för diskriminering på arbetsmarknaden och dåligt bemötande inom vården. Nedlåtande kommentarer från bekanta och okända personer kan fällas bakom ryggen eller kastas rakt i ansiktet. Kritiska blickar kan granska kroppen uppifrån och ner, och även granska det man har på tallriken eller i kundvagnen. Graden av medvetenhet torde alltså vara hög och många mår både fysiskt och psykiskt dåligt. Trots detta är det få som lyckas genomföra bestående livsstilsförändringar.
Varför är det så svårt att gå ner i vikt och ännu svårare att behålla den lägre vikten? Ja, det beror i alla fall sällan på total okunskap. Det har skrivits många spaltmeter, och det förs ständiga diskussioner i media, om vad som är hälsosamt när det gäller mat och träning. Sannolikheten är därför hög att de allra flesta har någorlunda bra koll på vilka livsstilsförändringar som skulle behöva göras för att förbättra den egna hälsan. Det finns inget enkelt svar på varför det är så svårt att gå från teori till praktik och genomföra de nödvändiga förändringarna, utan det finns flera faktorer som kan utgöra förklaringar och som kan samverka; gener, biologi, psykologi och miljöfaktorer.
Samtidigt som det finns gott om signaler som förmedlar att övervikt är något negativt, så omges vi ständigt av en mängd lockelser. På samma löpsedel trängs bantningstips med löften om goda kak- och matrecept. I livsmedelsbutiken exponeras läsk och godis där vi inte kan missa alla extraerbjudande om att köpa stora förpackningar eller flerpack till sensationellt bra pris. Sedan har vi doften av nybakta bullar som förföriskt slingrar sig in i våra näsor i allt fler butiker. Att ”baka” i butiken är ett framgångsrikt försäljningsknep.
Mat kan vara en ren njutning. Att äta kan också verka lugnande och ge tröst. För stunden vill säga. I ett senare skede kan den där extra portionen eller sista chokladbiten vi tog utlösa ångest och dåligt samvete. Överhuvudtaget är mat och ätande förknippat med mycket känslor, och det blir lätt negativa spiraler av ångest och tröstätande. Dåligt mående kan vara en bidragande orsak till övervikt och vice versa. Övervikt kan också leda till att man avstår från aktiviteter och isolerar sig socialt. Därför blir jag glad när läser att er vän prioriterar att delta i föreningslivet, istället för att sitta hemma och räkna kalorier.
Nu till er oro för er vän och vad ni kan göra för henne. Eftersom det inte finns någon mirakelkur med forskningsstöd som ni kan hänvisa henne till, så tänker jag att det bästa ni kan göra är att fokusera på att vara goda vänner och helt bortse från hennes vikt och matvanor. Föreslå aktiviteter och välj samtalsämnen helt oberoende av hur mycket hon äter eller väger. I annat fall förmedlar ni direkt eller indirekt att hon inte duger som hon är.
Skulle det vara så att ni blir ombedda att hjälpa till, genom att till exempel undvika att utsätta er vän för frestelser, ska ni naturligtvis göra det. Om inte, släpp oron och njut av er vänskap.
Med vänlig hälsning,
