2015-10-15
17-årig flicka förälskad i mig, 50-årig man
Jag är en 50-årig man, har aldrig varit gift eller i en nära relation med kvinna. Är själv student som jobbar extra ibland.
Problemet, om det är ett problem, är att en 17-årig flicka som bor i närheten är förälskad i mig. Bor på landet. Hästar är ett av mina många intressen och där har jag träffat kvinnor/flickor i olika åldrar men vi är bara vänner.
Skall jag prata med henne? Har knappast pratat med kvinnor/flickor om förälskelse tidigare, knappast varit med om att flickor har varit förälskade i mig. Hon verkar inte vara en problemflicka utan hon sportar mycket och vad jag förstår är hon duktig på det. Det är det enda jag vet om henne, vet inte om hennes skolsituation men känner hennes pappa.
Jag är över 30 år äldre än hon och ärligt talat fick jag en mindre chock, när jag förstod det. Vill inte inleda relation med en flicka under 20 år även om hon är trevlig, i alla fall inte med min nuvarande livssituation. Är student och måste få ordning på mitt liv, alltså min ekonomi som är en katastrof, är helnykterist, där är det inga problem, men jag vill inte ignorera henne heller och behandla henne som skräp Är rädd att jag sårar henne om jag berättar hur jag känner. Skall erkänna att jag inte är duktig på att prata om känslor överhuvudtaget, det är inte psykologi jag läser...
Philip Weiss svarar:
Tack för ditt öppenhjärtliga brev! Det är ett dilemma du hamnat i. Du skriver att flickan är förälskad i dig. Det är lite svårt att få grepp om vad du själv känner, men mellan raderna kan jag utläsa att hon väcker liknande känslor hos dig. Du skriver att du varken vill ignorera henne och därmed behandla henne som skräp eller såra henne genom att berätta vad du känner.
Här är det lite svårt att hänga med i vad du menar. Vad är det du skulle berätta i så fall. Att du också har varma känslor för henne eller att en relation mellan er inte är tänkbar pga ålderskillnad och kanske också din livssituation?
Eftersom du har erfarenhet av att i stallmiljö träffa flickor och kvinnor som du blivit vän med är det knappast ett avvisande från din sida som bekymrar dig utan snarare motsatsen, alltså att du är förälskad i flickan. Du brottas med dina tankar och känslor att du dels inte vill inleda en relation med någon som är under 20, men tar i det resonemanget in din livssituation som du ser som ett hinder. Som jag förstår det har du en inre strid/konflikt kring denna situation. Dessutom känner du flickans pappa.
Mitt intryck från ditt brev är att det som hänt skakat om dig rejält. Det är som om du plötsligt får din egen livssituation strålkastarbelyst och du reflekterar mycket om vem du är och hur du lever ditt liv.
Två perspektiv - det ena moraliskt det andra existentiellt:
Moraliskt. Utifrån den moraliska perspektivet så är du betydligt äldre än flickan i fråga och det är inte moraliskt försvarbart att inleda en relation med en så mycket yngre person. Även om du huvudsakligen framställer det som om det är flickan som är förälskad i dig och att du inte vill såra henne genom att avvisa henne så får jag intryck av att det är du som behöver förhålla dig till dina känslor av intresse och förälskelse. Det är moraliskt försvarbart att umgås med henne så som du annars umgås med kvinnor och flickor i stallmiljön. Du sårar säkert inte henne om du inte svarar på hennes förälskelse med en motsvarande känsla utan vänskap är fint nog. Det som gör det jobbigt är nog dina egna känslor gentemot flickan.
Existentiellt - Du skriver att du aldrig varit gift eller haft en nära relation till en kvinna. Jag får intryck av att flickans känslor gentemot dig har lyft fram sidor hos dig som kanske var tillbakatryckta. Denna händelse kanske tydliggör dina behov av att ha en nära kärleksrelation till en kvinna. Då får det som hänt en mening i ditt liv som varit begränsat med avseende på nära intima relationer till kvinnor. Känslorna som du uppfattar från flickan och som väcker till liv vilande känslor i dig hjälper dig att ta ditt liv vidare och kanske våga träffa någon mer jämnårig kvinna. Dina begränsningar med avseende ekonomi, att du är studerande och helnykterist skall inte behöva stå i vägen för dig utan blir mer argument för att undvika det som du är rädd för.
Det var modigt av dig att skriva till oss på Psykologguiden. Jag tror att du skulle ha fortsatt god hjälp att tala med en psykolog/psykoterapeut om dig själv och ditt inre. Kanske finns det genom din skola där du studerar sådana möjligheter.
Lycka till!
Hälsningar,
