Ser maktlös på hur min 18-åring förstör sitt liv

Min dotter är en känslig och temperamentsfull person som fått kraftiga känsloutbrott sedan hon var liten. Hon är dessutom perfektionist.

Press och motgångar hanterar hon genom att få vredesutbrott eller med att låsa in sig på rummet och ligga i sängen flera dagar i rad. Hon struntar i att äta och sköta sin hygien. Hon har tappat många vänner eftersom hon ofta ställer in i sista stund och lider av magont, huvudvärk och ångestattacker.

Ibland mår hon bättre och då kan hon lyckas lämna in en skoluppgift (och få betyget A) eller gå på en fest, men det är omöjligt att förutse vad som triggar nästa utbrott/känslomässiga reaktion.

Konsekvenserna är också omöjliga att förutse: hon straffar sig själv genom att inte göra en rolig sak, bränner stora summor pengar eller befinner sig ensam och handlingsförlamad på fel plats vid fel tillfälle mitt i natten.

Hon har gjort några försök hos psykolog (på gränsen till lätt depression blev diagnosen för två år sedan), men givit upp eftersom hon "inte orkar med att prata om hur hon dåligt hon mår". Situationen har förvärrats de senaste två åren och nu tänker hon hoppa av skolan och "inte göra någonting".

Jag är så orolig och frustrerad över att hon inte vill ta hjälp av proffs. Vad ska jag göra? Hon vill att jag ska låta henne vara ifred eftersom hon bara blir arg på mig och inte vill ha min hjälp. Men jag får panik av att bara stå och se på hur dåligt hon mår och hur hon sabbar för sig själv…


Ingrid Gråberg svarar:

Känslig och temperamentsfull kan man vara utan att det behöver ställa till allt för stora problem, men din dotters situation låter ganska allvarlig. Du beskriver en 18-åring som är självdestruktiv, har vredesutbrott och ångestattacker. Hon är på väg att hoppa av skolan helt, för att ”inte göra någonting”, och hon förmår inte upprätthålla kontakten med sina vänner. Dessutom utsätter hon sig själv för risker och försummar att ta hand om sig själv.

Jag förstår att du är orolig och att du känner dig maktlös, eftersom dottern varken låter dig eller någon annan hjälpa henne. Nu har hon i och för sig mer än en gång provat att prata med någon om sitt mående, så det kanske snarare är så att hon gett upp hoppet om att kunna få adekvat hjälp.

Om du vill motivera din dotter till att ge vården ytterligare en chans finns det flera aspekter som du kan ta upp med henne. Att bara prata om hur man mår är inte alltid tillräckligt. Ibland krävs det mer strukturerade samtal i form av psykoterapi och inom den offentliga vården är det inte alla patienter som erbjuds psykoterapi av välutbildad personal. De flesta får nöja sig med stödsamtal. Chansen är därför hyggligt god att din dotter aldrig har gått i psykoterapi. Åtminstone kan man vara relativt säker på att hon inte hunnit med att prova alla olika behandlingsmetoder som existerar. Och det tänker jag är bra, för då finns det fortfarande oprövade kort att testa.

De flesta psykoterapiinriktningarna inkluderar mycket prat, men till exempel inom den kognitiva beteendeterapin, KBT, förekommer det även andra aktiviteter såsom rollspel, beteendeexperiment och avslappningsövningar. Inledningsvis måste man förstås, oavsett arbetsmetod, ta reda på hur patienten mår, få koll på viktiga händelser bakåt i tiden (saker som kan bidra till förståelsen av måendet) och skapa sig en bild av den aktuella livssituationen.

När din dotter avslutade sina samtalskontakter med hänvisning till att hon inte orkar prata om hur dåligt hon mår, menade hon då att hon inte alls orkade prata om det eller att det hade blivit för mycket av det goda? Om det förstnämnda stämmer måste jag tyvärr göra henne besviken. Under behandlingen hamnar det jobbiga i fokus och som patient måste man vara beredd på att arbeta med de jobbiga tankarna och känslorna. Det positiva är att terapeuten finns med och kan lägga upp arbetet på ett sätt så att patienten vågar och orkar ta sig igenom det hela.

Är det istället så att dottern upplevde att samtalen bara gick ut på att älta samma saker om och om igen, och att de aldrig ledde vidare, så rekommenderar jag henne att läsa om olika behandlingsmetoder (se länk nedan) och bilda sig en uppfattning om vilken typ av terapi som hon tror skulle passa henne bäst.

Sedan återstår en stor utmaning och det är det faktum att din dotter verkar ha väldigt svårt att klara av motgångar. För att kunna tillgodogöra sig en behandling krävs det ofta både motivation och tålamod. Får terapeuten direkt veta att patienten har en stark tendens att ge upp vid minsta motgång ges också en möjlighet att hantera detta problem.

Nu är inte psykoterapi svaret på allt. Ibland mår man för dåligt för att orka med det och ibland saknas motivationen. Då kan läkemedel vara lösningen, antingen som en fristående behandling eller som ett komplement till en psykologisk behandling.

Sedan får man inte glömma bort hur livssituationen ser ut. Varken mediciner eller individuell psykoterapi kan råda bot på saker som mobbning, dåliga hemförhållanden, taskig ekonomi, överkrav i skolan eller på arbetsplatsen. Finns det något man kan göra för att minska pressen på din dotter? Och vad kan du göra? Dottern har gjort klart för dig att hon inte vill ha din hjälp, men ge inte upp hoppet. Hon kan ändra sig. Under tiden kanske du kan omformulera dina frågor och erbjudanden. Istället för att prata i termer av hjälp kan du säga något i stil med: ”Jag lyckas ofta göra dig arg/irriterad och det är verkligen inte min mening. Finns det något jag kan göra annorlunda?”

Så länge dottern bor hemma och blir försörjd kan du ställa vissa krav på henne, men när någon mår riktigt dåligt är det svårt att veta vilka krav man kan ställa och hur reaktionerna kan bli.

Känner du att situationen börjar bli ohållbar, att din oro och frustration ökar och/eller att du ständigt drabbas av dotterns utbrott, så kanske det är dags att du söker hjälp för egen del. Att du får någon att bolla dina tankar och din oro med och att du får hjälp att komma fram till hur du bäst bemöter och hjälper din dotter.

Här kan du läsa mer om:

[linkid:87]Olika behandlingsmetoder[/link]

[linkid:136]Depression[/link]

[linkid:142]Ångest[/link]

Vänlig hälsning!