10/18/2010

Min vuxna son behandlar mig illa

Jag har ett problem som både är enormt jobbigt och också ledsamt och inger hopplöshet. Jag har en vuxen son på drygt 30 år och han har rört ihop sin ekonomi och har bett mig om hjälp och han har fått hjälp till viss del men jag kan inte hjälpa honom med allt. Då hotar han mig och så kallar han mig saker som "jävla fetthuvud, jävla idiot, mongo" och annat som jag talat om för honom att det accepterar jag inte.

Han har inte slagit mig men han hotar mig som t.ex " ska jag behöva komma ut för att du ska fatta att du ska betala mina räkningar eller" men han slår aldrig. När han kommit är han trevlig och "snäll" till att börja med sen övergår det i förnedring av min person och aggression. Jag har nu satt en gräns att jag släpper inte mer in honom och jag tar inte emot mer kränkningar.

Jag undrar bara vad är det med pojken. Han är i ett offentligt yrke med mycket ansvar och där är han exemplarisk, människor stannar mig på stan och berömmer min son och säger att han är så trevlig och väldigt uppskattad. Jag förstår inte denna "Jekyl och Mr Hyde" mentaliteten. Det är bara mig han behandlar så förskräckligt illa. Vad har jag gjort för fel undrar jag över många gånger varje dag. Jag är lärare och orkar snart inte med detta att sköta ett jobb och så få påhopp varje dag om inte från person men per telefon.

Per telefon kommer ugnefär 20 talet aggressiva telefonsamtal/dag. Detta har nu pågått i ca 1 år. När hans ekonomi har var i ordning då var han en trevlig pojke. Vad kan jag göra för att hjälpa honom?


Ingrid Gråberg svarar:

Det är bra att du bestämt dig för att inte ta emot fler kränkningar öga mot öga, men eftersom du fortfarande väljer att svara i telefon så kommer du ändå inte undan dessa grova påhopp. Med hjälp av en nummerpresentatör kan du lätt välja bort att svara på dessa aggressiva telefonsamtal.

Men av ditt brev framgår att det inte bara handlar om hur du ska kunna skydda dig själv, utan du vill också kunna hjälpa din son, vilket trots allt är fullt begripligt. Man slutar ju inte vara förälder till sina barn bara för att de blir vuxna och man vill ju att barnen ska må och fungera väl.

Något formellt ansvar för sina barn har man dock inte. Din son kan alltså inte kräva att du ska lösa hans ekonomiska problem. Däremot kan du kräva att han uppträder på ett anständigt sätt gentemot dig. I nuläget är hans beteende långt ifrån acceptabelt.

Utifrån din beskrivning känns liknelsen med Dr Jekyll och Mr Hyde synnerligen relevant. Frågan är om det verkligen bara är mot dig som han visar upp sina negativa sidor. Att han i offentliga sammanhang uppträder exemplariskt är en sak, men hur ser det ut i andra nära relationer? Lever han tillsammans med någon? Har han kontakt med andra släktingar? Finns hans far i livet? Har han syskon? Och om han har andra nära relationer, har du insyn i dessa relationer? Finns det någon person som känner din son väl och som du kan diskutera problemet med?

Du skriver ingenting om orsaken till den ekonomiska röran, men du menar att din son tidigare haft en ordnad ekonomi och då var han trevlig. Är det den ekonomiska krisen i sig som åstadkommit denna personlighetsförvandling eller finns det anledning att misstänka att själva orsaken till den röriga ekonomin också kan förklara personlighetsförändringen? Med andra ord; tror du att han åter blir trevlig om han får ordning på ekonomin? I så fall kan du erbjuda honom hjälp med att lägga upp en budget och avbetalningsplan till exempel.

För mig låter det dock mer troligt att det är mer än själva ekonomin som spökar och då är det svårare för dig att hjälpa din son. Du kan försöka motivera honom att gå med dig till en familjerådgivare i syfte att undersöka och förbättra er relation. Eller motivera honom att söka egen hjälp utifrån hur han mår och fungerar.

Som en sista utväg kan du också ställa ultimatum, att kräva att han söker professionell hjälp, själv eller tillsammans med dig, om han vill ha någon kontakt med dig.

Med vänlig hälsning,