2017-01-27
Hur hindrar jag min dotters kontakt med mitt ex?
För 3 år sedan hade jag ett förhållande i 7 månader med en man som på kort tid kom min dotter (då 10 år) väldigt nära. Så nära att det kändes helt konstigt och onaturligt. De blev som besatta av varann. Han började kalla sig hennes pappa och hon hans dotter. Då jag gjort slut var han besatt av att träffa min dotter och började under 2 mån förfölja oss, ringa, sms:a, kontakta min dotter via nätet i falskt namn, ansökte om vårdnad av henne! mm. Han har ett stökigt förflutet med kriminalitet, depressioner och självmordsförsök och är otroligt manipulativ. Allt blev väldigt obehagligt. Polisanmälde, bytte lås och telefonnummer och till sist la han av.
Nu har min dotter (nu 13 år) tagit kontakt med honom via nätet och vill ha kontakt igen. Hon saknar honom. Han har svarat att han aldrig glömt henne och att han mått dåligt utan henne. Att hon är hans nyfödda dotters syster och att hon är en del av hans nya familj. Han föreslog att de skulle träffas i smyg. Har sagt att hon inte ska lyssna på vad jag och hennes pappa säger om honom. Han överöser henne med komplimanger och lovar att allt kan bli som förr. Hon suger åt sig som en svamp. Jag tycker det är märkligt och obehagligt.
Jag vägrar att låta henne ha kontakt. Det känns fel i hela mig! Nu bråkar vi massor och hon kan inte förstå fast jag försökt att förklara. Hon är så arg på mig. Jag är rädd att hon kommer ha kontakt i smyg och hamna i situationer hon inte kan hantera. Hur ska jag göra?
Jenny Klefbom svarar:
Din beskrivning inger mig känslan att du anar en baktanke bakom ditt ex intresse för din dotter. Det är mycket tydligt att du upplever deras känslor för varandra som osunda. Däremot skriver du inte mer i detalj vad det är du oroar dig för. Handlar dina rädslor exempelvis om att han utsatt, eller planerar att utsätta, din dotter för sexuella närmanden av något slag? Eller funderar du kring om det finns andra aspekter av maktutövning som han skulle kunna börja tillämpa mot din dotter? Jag förstår att du reagerar starkt på att han uppmanar henne att ljuga för och gå bakom ryggen på sina egna föräldrar och håller med dig om att mycket låter ovanligt och konstigt med deras relation, men jag hoppas samtidigt att det inte bara är faktumet att ditt ex och din dotter gillar varandra och vill umgås som är ett problem för dig.
Först och främst skulle jag vilja råda dig att göra klart för dig själv vad det är du är rädd för. Är det att relationen mellan henne och ditt ex ska bli som en kil mellan dig och din dotter? Är det att du känner att han är en i grunden opålitlig och kanske farlig person och därför inget lämpligt umgänge? Är det för att du oroar dig för att din dotter ska utsättas för övergrepp av något slag? Eller är det något helt annat, kanske till och med skamliga och ”förbjudna” känslor som att du känner dig svartsjuk på det intresse han visar henne? Rannsaka dig själv, och fundera över sådana frågor som ”vad är det värsta som skulle kunna hända?” eller ”Hur skulle situationen kunna se ut om 2 år om de börjar umgås?”. Utsätt dig själv för tankeexperiment, helt enkelt. När du vet vad din oro i grund och botten gäller så blir det också lättare både att prata med din dotter och att fatta beslut.
Ett beslut du redan nu har fattat är att dottern inte får ha kontakt med mannen. Jag kan inte bedöma om det är ett rimligt beslut, men jag tror som du att du måste få din dotter med dig i detta på åtminstone något plan om du ska ha en chans att få henne att följa ditt påbud. Hon är så pass stor att det inte är möjligt att kontrollera varje steg hon tar, inklusive vad som händer på nätet, och risken är också avsevärd att ni med ert polariserade bråk drivs längre och längre in i era respektive ståndpunkter, dvs att bråken driver din dotter i armarna på mannen.
Metoden att övertyga henne måste alltså handla om att prata och resonera, snarare än att sätta upp hårda och obevekliga regler. En sak som jag tycker att din dotter är stor nog för är t ex att få reda på det du vet om ditt ex förflutna. Men om du berättar om det i ett anklagande tonläge så riskerar även det att väcka ännu mer sympati för honom hos henne. Om du däremot visar en viss förståelse för mannen, och beskriver hans brister i mer objektiva termer, där det även finns utrymme för att det är synd om honom som har gått igenom så svåra psykiska kriser, så ökar chanserna att du sedan kan gå över till att prata om konsekvenserna av så pass allvarliga sjukdomstillstånd.
Om du kan vända hela samtalet så att din dotter förstår att det inte primärt handlar om din inställning till mannen, utan att det du säger handlar om dina omsorger om henne, då har du kommit långt. Det är också viktigt att stå upp för att ingenting är svartvitt. Självklart kan även en person som varit kriminell och lider av psykiska sjukdomar samtidigt ha en massa goda sidor.
Genom att be henne beskriva vad hon upplever som positivt hos honom så skapar ni gemensamt en mer nyanserad bild av honom. Genom att låta det som din dotter rimligtvis har upplevt som övertalningsförsök från din sida övergå i utforskande samtal, så har ni på sikt en möjlighet att mötas och förstå varandras ståndpunkter.
Om du känner att era bråk har gått helt överstyr och att du verkligen inte når din dotter även om du jobbar med att hitta nya förhållningssätt i samtalen, så kan du få hjälp utifrån. Kontakta exempelvis socialtjänsten, och hör med dem om de har familjeterapeuter som kan erbjuda stöd åt er i era fortsatta diskussioner.
Med vänlig hälsning,