Jag avskyr min pojkväns dataspelande
Min pojkvän och jag har både varit ihop och delat lägenhet i tre år. Han är 30 och jag 24. Han är min första pojkvän, jag hans åttonde flickvän. Vi är förlovade (sen ett halvår) och har köpt två på tok för dyra ringar och det känns lite som "no turning back". Nu MÅSTE vi gifta oss som vi pratat så mycket om och vi MÅSTE skaffa barn och hela baletten och mitt i allt detta har jag börjat fundera på att göra slut.
Grunden till detta är hans eviga dataspelande som han är väl medveten om att jag avskyr. När jag träffade honom kunde det vara 6-8 tim/vardag och 10-16 tim/helgdag. Det är bättre nu: ca 5 tim/dag i snitt. Han sköter absolut sitt jobb och hjälper till hemma med mat, tvätt o.s.v. och är ganska aktiv i ett idrottslag. Inget av det kan jag belasta honom för. Kanhända är jag orättvis mot honom eftersom jag, från skoltiden, har jobbiga erfarenheter av hätska gräl mellan mina yngre KLART dataspelsberoende bröder och min mamma som förgäves försöker få dem att umgås med familjen istället för att sitta klistrade vid skärmarna.
Jag försöker påminna mig om att "strategispel tränar hjärnans förmåga till blabla..." och börjar samtidigt fundera på om mitt dataspelshat grundar sig på någon form av rädsla för att andra (mamma?) ska uppfatta min pojkvän som lat/dum som inte gör något vettigt på fritiden. Jag blir arg på honom och han på mig, vi har diskuterat detta in absurdum. Vi brukar oftast hitta lösningar på våra oenigheter, inte i detta fall. Vad göra?
Anna Karlstedt svarar:
Det är uppenbart att du är frustrerad över din pojkväns dataspelande men också att du funderat väldigt mycket på dina egna reaktioner och vad dessa bottnar i. Det är bra att du är öppen för att förstå din egen roll i konflikten men jag tror att ni måste börja i en mycket mer konkret ände av problemet.
En bra utgångspunkt skulle vara att ni tillsammans gör upp om hur ni kan mäta och registrera hans spelande, samla sedan information under ett par veckor. Att faktiskt få data, svart på vitt på hur mycket spelande det är och på vilka tider kan vara bra. Då slipper era samtal stranda på att ni har olika uppfattning om hur omfattande spelandet är. Ni får också en utgångspunkt, en baseline, som ni kan använda för att se hur spelandet utvecklas. Om ni t.ex. är överens om att det ska minska till ett visst antal timmar i veckan kan ni följa utvecklingen på ett bra sätt. Ofta är den här typen av registrering även bra för motivationen.
Dock, om det ska vara någon vits med registrering och förändringsarbete krävs att din pojkvän också tycker att ni har ett problem, ett gemensamt problem, och att han vill ha en förändring. Det är ju också avgörande för hur du ska förhålla dig till honom och till er relation.
Har du någon gång när ni inte redan är arga och bråkar om det här, beskrivit för honom dina känslor? Jag misstänker att det inte enbart handlar om minnen ifrån din uppväxt eller andras moraliska syn på dataspel, utan att det för dig skapar känslor av att bli bortvald, mindre viktig att lägga tid på” än dataspelandet etc?
Om man vid något tillfälle när man har det bra beskriver hur man upplever en situation (alltså inte hur det ÄR) har man större möjligheter att nå den andre. Försök att inte lägga in värderingar, beskriv bara vad situationen gör med dig. Fråga honom om han kan se vinster med att minska ned sitt spelande, både för sin egen skull men kanske främst för er relations skull.
Lycka till